Har ridsporten blivit en rikemanssport?

Vad har egentligen hänt med ridsporten för ungdomar – särskilt inom D-ponnysegmentet? En gång i tiden var det en sport där engagemang, tålamod och hårt arbete kunde väga tyngre än ekonomiska resurser. I dag ser verkligheten annorlunda ut.

Att köpa en tävlingsklar D-ponny innebär i dag ofta en investering på flera hundratusen kronor.

Frågan måste ställas: har ridsporten blivit en rikemanssport?

För många familjer är svaret smärtsamt tydligt. Att köpa en tävlingsklar D-ponny innebär i dag ofta en investering på flera hundratusen kronor. Det är nivåer som utestänger en stor grupp unga ryttare, oavsett talang eller ambition. Är det rimligt att en ungdoms möjlighet att utvecklas inom sporten avgörs av föräldrarnas ekonomi snarare än individens driv och potential? Svaret borde vara nej – men systemet vi ser i dag pekar i motsatt riktning.

Samtidigt står ridskolorna inför en allt större utmaning. Deras roll som inkörsport till sporten är avgörande, men deras förutsättningar att hitta och behålla hästar med rätt utbildningsnivå försämras. Marknaden pressas uppåt av privata köpare med större ekonomiska muskler, vilket gör att ridskolor ofta får nöja sig med mindre erfarna eller olämpliga hästar. Det riskerar att påverka både säkerhet, utbildningskvalitet och långsiktig utveckling för unga ryttare.

En annan problematik som sällan lyfts öppet är de konsekvenser dagens tävlingsstruktur får för hästarnas välfärd. Berättelser om så kallad ”nermätning” – där ponnyer pressas in i lägre kategorier – cirkulerar allt oftare.

För den hållbara hästhållningens skull måste vi våga tänka nytt. Varför inte införa en ytterligare nationell kategori? En sådan förändring skulle kunna bredda marknaden, minska incitamenten till tveksamma metoder och samtidigt skapa fler möjligheter för både hästar och ryttare att utvecklas på rätt nivå.

Ridsporten står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen där ekonomiska resurser blir allt mer avgörande – eller så vågar vi reformera strukturen i grunden. Det handlar inte bara om rättvisa, utan om sportens framtid. Utan en bred återväxt riskerar vi att förlora både talang och internationell konkurrenskraft.

Sverige har länge varit en stark ridsportnation. Men för att behålla den positionen krävs mer än tradition och framgångshistoria. Det krävs mod att förändra. En sport som vill kalla sig inkluderande måste också vara det i praktiken.

Det är dags att ridsporten öppnar dörrarna igen – för alla.

Johanna Hallin
Hästbiten och supportande ponnymamma