Chefredaktören: ”Är toppsporten bara för miljardärer?”

Pelle Baryard, pappa till fenomenet som vi porträtterar i det senaste numret av Ridsport, var 15 år när han drog till sjöss. Precis som min pappa. Sedan kom han hem och blev rörmokare.  Senare också försäljare av småhus i Östergötland. Precis som min pappa. Hans döttrar red, precis som jag, på ridskola. 

Här slutar likheterna. Medan jag kämpade utan talang och med ett småknepigt ryskt halvblod för 7 000 kronor, var Pelle – utan någon egen hästbakgrund – fena på att hitta fina ponnyer till dottern Malin. Inte dyra och inte alltid okomplicerade. Men med sin otroliga begåvning fick hon enorma framgångar med dem redan som barn. 

Nästan alla familjer i toppen av ponnysporten är miljardärer.

I dag berättar en förälder att nästan alla familjer i toppen av ponnysporten är miljardärer. Att åka iväg och tävla en vecka utomlands går loss på 80 000 kronor. Om man dessutom har med sig en topptränare får man betala ytterligare 20 000 eller rentav 40 000 kronor. Ponnyer säljs occh köps för tio, femton miljoner och mer. 

Som landslagsryttare får man inga eller små ekonomiska bidrag. Samtidigt förväntas man delta i samlingar och aktiviteter till höga kostnader. Hade Pelle och Malin haft en chans i dag? Är sporten redan så dopad med miljoner att inga vanliga familjer längre har en chans att slå sig in? Att de enda som har möjlighet att lyckas är hästfolk i tredje generationen eller miljardärer? 

Ridsport är en folksport i Sverige. För de som nöjer sig med att rida på ridskola. För de som trivselrider på låg nivå. Det går att ha egen häst till rimlig kostnad utanför storstadsområdena eller med hjälp av medryttare. Det går att hitta vettiga hästar som inte är dyra. 

Men att tävla på lite högre nivå, även nationellt – det kostar. Upp till 2 000 kronor för uppstallning på meeting, startavgifter på över tusenlappen, resa, boende, den vanvettiga kostnaden för att äga en lastbil – eller den höga kostnaden för att hyra en. 

Finns det någon annan väg?

Malin och de andra i OS-guldlaget kom inte från miljardärsfamiljer. Vår rekordvärldsetta Henrik von Eckermann jobbade i 13 år som anställd hos Ludger Beerbaum innan karriären tog riktig fart.

Hade de lyckats ta sig fram i dag, när klivet till senior är hisnande? Finns det någon annan väg, vem kan ge stöd till alla talanger som saknar de ekonomiska resurserna? 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2025.