Harald Jönsson: ”Vi behöver tänka på vart vi vill med dressyren”

Hur länge han dömt unga hästar kan Harald Jönsson inte riktigt svara på. Men han har funnits med i bilden sedan aveln införde kvalitetsbedömning i slutet av 1970-talet. 

Vad har du sett för trender i år?

– Jag har sett att ett bredare spektrum av hästarna visas, kanske som en följd av att det är svårt att sälja 3-åringar, och uppfödarna då väljer att visa dem för att kunna få dem betygsatta. Men jag har också märkt att selekteringen ökar ju längre söderut du kommer, medan uppfödarna norrut är mer benägna att visa alla typer av hästar.

– Det har också blivit tydligt att många väljer att visa efter sommaren. De tycker nog att hästarna vuxit till sig mera då, och det har varit många anmälda till de senaste testerna. 

Hur gick det med det räcke som skulle hoppas för att få diplom?

– Det blev ju dumt när det meddelades första gången, och det stod att hästen skulle hoppa två räcken. Det kunde också ha förankrats bättre. Men sedan har det trots allt fungerat ganska bra på testerna.

Ser du något som behöver ändras?

– Att en häst som ska få utmärkelsen ridhästtalang måste visas riden. En ridhästtalang ska kunna ridas av många olika ryttare, och då måste vi se den riden.

– Sedan är det väldigt rörigt med ridhästtesten, där det finns olika varianter beroende på om hästen har visats som 3-åring, och om den ska löshoppas eller hoppas uppsuttet. Där är det svårt att hänga med även för oss domare.

Vad ser du för spännande hingstlinjer?

– Det är omöjligt att sålla ut något med alla hingstar som används. Om det sedan är bra eller dåligt med så stort utbud av hingstar, får någon annan svara på. Sto-ägarna letar efter den perfekta hingsten, men jag har svårt att tro att de behöver ha 300 hingstar att välja mellan. 

Hur skulle du vilja att avelsarbetet förändrades?

– När det gäller dressyren behöver vi tänka på vart vi vill med dressyren. Vi har avlat mycket på flyktbeteendet för att få fram de spektakulära gångarterna, och måste komma ihåg att bara en häst blir olympisk mästare vart fjärde år. Jag vill se bussiga hästar som är ridbara, och som går att rida ut med i skogen. 

Vill du tillbaka till de gamla halvbloden?

– Nej, absolut inte, även om de har ett rosa skimmer över sig hos många. Jag vill se hästar med temperament, som är nyfikna och inte har för mycket flyktbeteende utan kan ta sig an utmaningar. 

Vad är dina bästa tips till dem som visar unghäst?

– Att ta hjälp av en unghästutbildare. Många som visar sina egna hästar tar i för mycket, och det blir inte bättre om folk står med pisk på fyra ställen i ridhuset. Om det inte går rätt till och hästvälfärden är i fara, är vi domare ålagda att avbryta.

– Man ska komma ihåg att unghästtestet inte är slutmålet för hästen, utan att målet ligger längre fram, på tävlingsbanan.

Det pratas om att det delats ut färre diplom i år. Kan det stämma?

– Kanske, och det kan i så fall bero på att ett bredare spektrum av hästar har visats i år. Diplomen ska vara en kvalitetsstämpel, och vi kan ske skillnader i kvaliteten från år till år. Men vi domare samlas under Breeders för att jämföra resultat, och ibland kan det ge en tankeställare.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2025.