Häst i trafik!

Fick en fråga från kollegan om hur man egentligen skall bemöta ett ”hysteriskt ridekipage” på vägen… Min kollega kom med cykel på en mindre väg i skåne, hon möter en medelålders dam på en som hon säger ”jättehäst”. Damen ifråga viftar tydligt att min kollega skall sakta ner, hon saktar ner… då börjar kvinnan skrika ”stanna” och hon stannar snällt vid sidan om vägen… Men som hon förklarar det så går hästen på tvären med bakbenen i diket, stannar och beter sig allmänt ouppfostrat medan damen sitter på ryggen och verkar bara vara irriterad över min kollega som stör henne med sin cykel…. Fråga från min kollega är: varför ger man sig ut på en trafikterad 70väg om hästen är så rädd, jag skulle aldrig gett mig ut med bilen om den hade dåliga bromsar och så undrar hon såklart hur jag gör när jag kör vagn. Ett ord: Ledarskap!!! Visst hästarna kan bli rädda och bete sig konstigt men grunden är ledarskap, det är mina ord som gäller och hästen skall lita på mig är hästen vansinnigt rädd för cyklar be då någon cykla förbi hemma på gårdsplanen eller på ridbanan. Sen är det inte alltid en självklarhet att hästen inte skyggar för något men hade jag suttit bakom hästarna i vagnen och de gick ut i diket när de möter någon medtrafikant som de ifrågasätter då välter vagnen… så varför då acceptera ett sådant beteende på hästryggen och framförallt skapar det konflikter mellan ryttare och andra medtrafikanter om ryttarn börjar gestikulera och beordra dessa till handlingar, kanske ens utan ett tack som i detta fallet. Har man problem och får hjälp av medtrafikanter är väl det minsta man kan begära av ryttaren ett vänligt leende, tack eller en vinkning till vederbörande. Jo jag vet att det finns de som kör som ”idioter” men det är en annan debatt och så var/är det inte i detta fallet och framförallt att detta händer oftare och oftare enligt min cyklande kollega i ett naturskönt område i skåne….