Hur kan män som ridläraren i ”Hästgården” fortsätta utan att stoppas?

”Det är inte okej.” Så lyder rubriken på Hallands Ridsportförbunds arbete mot all form av kränkande behandling. Olle Bystedt är pensionerad polis och vice ordförande i Hallands Ridsportförbund, och en av dem som har tagit fram en handlingsplan. Han tycker att arbetet på central nivå går alldeles för långsamt.
− Svenska Ridsportförbundet tar för lite ansvar och avvaktar vad exempelvis Riksidrottsförbundet gör i stället för att själva gå vidare.

Hallänningarna planerar därför att tillsätta en egen medlemsombudsman i distriktet. Det ska vara en riktig person, inte en mejladress som förbundet har genom sin funktion Medlemsombudsman.
− Det finns två problem i dag. Det ena är att människor inte vet vart de ska vända sig om de har något att berätta. Att skicka ett mejl till generalsekreteraren ses inte som ett alternativ.
– Det andra är att det kan vara känsligt att gå till någon i den egna klubben.

Svårt med register på lagligt vis

Olle Bystedt menar att en medlemsombudsman som finns i närheten, men inte direkt i den egna klubben, kan vara en bra lösning.

Ett annat problem är hur föreningar och ridskolor ska få reda på att en tränare har en historik av misstänkta kränkningar. Ett utdrag ur polisregistret visar enbart domar, inte polisanmälningar.

− Det är svårt att på ett lagligt sätt föra register över de här personerna. Möjligen kan Riksidrottsförbundet ta hand om detta. Det viktiga är att de här personerna vet att vi vet, och har ögonen på dem, säger Olle Bystedt.
− Om min dotter börjar rida för en ny tränare vill jag gärna veta om den personen har en historik av misstänkta kränkningar. För mig går det före den personliga integriteten.

”Viktigt att vuxna agerar”

Svenska Ridsportförbundets generalsekreterare Annika Tjernström förklarar varför de till stor del lutar sig mot Riksidrottsförbundet:
− Vi är för små för att bygga upp en egen organisation kring de här frågorna.
– Även Riksidrottsförbundet är på väg att införa en Idrottens ombudsman, med en visselblåsarfunktion och med bred kompetens i det här frågorna.

Som så många andra blev Annika Tjernström illa berörd när hon lyssnade Sveriges Radios dokumentärserie ”Hästgården”.
− Det som har hänt där är fruktansvärt och lagvidrigt. Vi har resonerat mycket om hur vi kan stärka våra unga och ge dem kraft att säga ifrån. De måste också veta vart de ska vända sig.

Men är inte det att lägga över ansvaret på de unga som utsätts, att de ska agera?
− Det får inte handla om att lägga skulden på de unga. Det är oerhört viktigt att föräldrar och andra vuxna skyddar alla barns rättigheter, och att vuxna ser och agerar.

Tycker inte förbundet gör för lite

I dokumentärserien kommer det fram att ingen organisation har kunnat ingripa mot det som har försiggått på hästgården. Detta eftersom verksamheten till största delen har drivits som en privat ridskola, utan koppling till exempelvis Ridsportförbundet.

− Jag förstår att det kan upplevas konstigt att ingen kan stoppa verksamheten, och jag har tänkt mycket på om vi kan agera i sådana fall.
– Men vi som förbund når våra 150 000 medlemmar. De övriga 350 000 som ägnar sig åt hästar och ridsport har vi inget inflytande över, säger Annika Tjernström.

− Sedan kan vi var och en agera som privatpersoner och polisanmäla om vi misstänker brott, eller göra en orosanmälan om vi tror att barn och unga far illa.

 Jag tycker inte att vi är passiva.
Annika Tjernström

Att förbundet gör för lite håller hon inte med om.
− Jag tycker inte att vi är passiva, även om vi kan göra mer för att få fler att känna till och följa vår värdegrund. Redan i dag gör vi ett gott jobb även om det kanske inte alltid sker under de stora rubrikerna. Jag kan lova att vi ska hålla i den här typen av frågor, säger Annika Tjernström

Två personer är ombudsmän

Sedan ett år har Ridsportförbundet funktionen Medlemsombudsman. Det är betydligt mer än en mejladress, understryker generalsekreteraren.

− Den som ringer till oss får alltid prata med en person. I huvudsak är det två personer som delar på uppdraget. Med en person skulle det bli för sårbart.

Att vara helt transparent med hur Medlemsombudsmannen arbetar är inte möjligt, menar Annika Tjernström, eftersom medlemmar och föreningar som ringer in måste lita på att deras uppgifter behandlas helt konfidentiellt.

− Jag kan bara säga allmänt att vi ger råd och stöd till dem som kontaktar oss. Mig veterligt har vi inget pågående ärende om övergrepp i någon förening.

Caroline Crafoord: ”Vi känner oss rätt maktlösa”

− Förbundet vill att övergrepp ska anmälas till en mejladress. Jag förstår inte hur man tänker då, säger Caroline Crafoord, en av initiativtagarna till uppropet  #visparkarbakut.

I mars skickade #visparkarbakut ett öppet brev till Ridsportförbundet och krävde större tydlighet så att ingen skulle tveka om var förbundet står. De ville också se större transparens, att förbundet berättar om hur de arbetar, och föreslog en code of conduct för tränare och ryttare.

− Vi har varnat förbundet för vissa personer, som förbundet dessutom känner till. Men inget har hänt, så vi känner oss rätt maktlösa, säger Caroline Crafoord.

De finns därute, männen som fortsätter kränka unga tjejer inom ridsporten. Dokumentärserien ”Hästgården” i Sveriges Radio är bara ett exempel på det.

− Den allra största delen av ridsporten fungerar alldeles utmärkt. Men vi har en sport där man lätt hamnar i beroendeställning, och då är det extra viktigt att vara tydlig med hur kränkningar hanteras, annars fortsätter kränkningarna av unga människor och tysthetskulturen cementeras, säger Caroline Crafoord, som tillsammans med Mika Thalén startade hästsektorns eget #metoo-upprop ”Vi sparkar bakut”.

Hon är djupt oroad över att Ridsportförbundet inte visar den tydligheten.
− Det stora problemet är att inget händer, och vi är tillbaka på ruta ett om Ridsportförbundet inte tydligt deklarerar hur de tar itu med detta.

Under en intensiv period i höstas kom över 100 berättelser in till #visparkarbakut. Under hösten och vintern har förgrundsgestalterna haft möten med Ridsportförbundet och andra berörda organisationer.

Det stora problemet är att inget händer.
Caroline Crafoord

− Vi upplever att de gömmer sig bakom varandra. Ett glassigt utbildningsmaterial håller på att tas fram. Det är jättebra på sitt sätt, men vi vill vara mer konkreta. Den som anmäler ett övergrepp till förbundet måste veta vem som tar emot anmälan.

På sistone har inflödet av berättelser minskat till gruppen.
− Men om något händer är det nog oss människor vänder sig till. De lär inte vända sig till Ridsportförbundets mejladress.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 11/2018.