In memoriam: En svensk amazon har suttit av för gott

Bästa väninnan Elisabeth Hultberg pratade med Lene Nissen-Lembke i söndags. De pratade om hoppning som så många gånger förr och under hela sitt liv följde Lene sporten, på nära håll och på distans.
– Det är klart jag har tittat på världscuphoppningen, meddelade Lene från sjuksängen.

Hon fick då se Linda Heed vinna med hingsten Skylander VS och göra sensation. Natten till tisdag 25 februari somnade Lene Nisse-Lembke in efter ett långt liv med hästar, hoppning och ofta i förgrunden hingstar. I vår skulle hon fyllt 82 år.

Otrolig karriär  under 70-talet

Lene Nissen-Lembke var legendarisk under Falsterbos stora tävlingar under hela 70-talet. Den till längden lilla kvinnan på de stora maffiga hingstarna som tog sig an alla hinder utan att blinka i sportens högsta division gjorde starkt intryck på alla i sporten.

Lene var gift med Jasper Nissen, stor avelspersonlighet i Holsteinerförbundet, en levande uppslagsbok kring allt kring Holsteiner-hästar och avel. Han gav ut många avelsböcker under sin livstid bland annat Enzyklopädie der Pferderassen, uppslagsverk i tre band.

Paret bodde i Tyskland under många år, i och i kring Elmshorn. Lene red länge både svår klass i fälttävlan och i hoppning. Då som nu var det skilda tyska mästerskapstitlar för män och kvinnor, i alla andra klasser tampades Lene med mestadels män. På den tiden var mycket mansdominerat i hoppsporten. Lene var tysk dammästare fem gånger under 70-talet, först 1971 med Cottage Incident (Holst f -63 e Cottage Son xx u Ising e Meisterführer, uppf Karl Piehl), 1973 med Onassis och Abeste. 1976 blev det en tredjeplats med Mowgli och Modesto för att sedan åter vinna med Mosquito 1977 och 1978. Återigen 1980 tog Lene sin femte titel med Mowgli (Holst f -70 e Marlon xx u Nizza e Matador). På den tiden konkurrerade Lene med en viss Madeleine Winter, numera Winter-Schulze.

Lene skrev historia när hon tillsammans med Cottage Incident 1972 tog hem det redan då legendariska Falsterbo Horse Shows Derby. Som fälttävlansryttare och hoppryttare var hon något av en derbyspecialist. Lenes och Elisabeth Hultbergs vägar sammanföll här då Elisabeth följde med i lastbilen ner till Tyskland efter tävlingen för att arbeta hos paret Nissen-Lembke. Lenes sista tävlingsinsats var att etablera Almeto Z i 1,50-klass och hon slutade tävla 1982-83 efter ett fall som slutade med benbrott. Totalt sett har Lene brutit de flesta ben i kroppen i häst-relaterade olyckor och red från och till fram till hösten 2014.

Flytt tillbaka till Sverige

Efter decennier i Tyskland gick flytten tillbaka till Sverige, Förslöv och Penarpsgården 1983 där Stuteri Penarpsgården skapades. Tidigt in på det nya århundradet gick Jasper Nissen hastigt bort.

Lene drev själv hingststationen vidare under många år med hingstar som Almeto Z (Hann f -82 e Alma u Gotenamt e Gotthard), Cagliostro (Holst f -92 e Calando I u Zilia e Liostro) och Castor (Holst f -84 e Cor de la Bruyere u Bühne e Fokus II) som tävlades av Michael Rüping. Senare kom hingsten Minotaurus (SWB f -90 e Little Boy u C’est si Bonne e Ciceron, uppf Madeleine St Cyr), Empire (KWPN f -93 e Emilion u Jorlanda e Lord Calando), Cagancho (Holst f -97 e Calido I u Varan e Cabinett I) och kanske den mest kände av dem alla i modern tid Click and Cash (Holst f – 03 e Cashandcarry-Capitol I-Ramiro Z-Sacramento Song xx, uppf Horst-D. Christiansen )

Samarbetet med Niklas Arvidsson

Som hästägare åt en tävlingsryttare var Lene Nissen-Lembke av den långvariga stabila sorten. Tidigt i karriären arbetade Lene ihop med Rolf-Göran Bengtsson.
– Cagliostro var på väg med Rolf-Göran Bengtsson till Jan Tops, det var nästan klart. Men så gick inte Tops med på att Cagliostro fick följa med om inte han fick köpa in sig i hästen. Jag vägrade och därför fick Cagliostro stanna i Sverige och gå till Niklas i stället, berättade Lene i en intervju för Ridsport 2015.

 Niklas Arvidsson och Lene samarbetade om tävlande hingstar i mer än 20 år men bekantskapen gick längre tillbaka än så. Den erfarna tävlingsryttaren Lene var Niklas tränare redan på ponnytiden, de bodde tidigare mindre än fem mil från varandra och samarbetet föll sig naturligt. Trots sin erfarenhet som hoppryttare själv lämnade hon hela upplägget åt honom.
 – Om du inte har tillit till din ryttare kan samarbetet inte fungera över tid, sa Lene som hingstägare med en oändlig egen meritlista.

Lene hann aldrig sitta upp på sin häst Click and Cash men var ofta sugen, det blev inte av och 2015 lade hon stövlarna på hyllan. Lene kunde verkligen jämföra  dagens hoppning med kraven från sin tid.
 – Dagens hopphästar måste vara mycket mer intelligenta, stå högre i blod och ha snabba reflexer. När jag började rida i Tyskland var hindren små höghus med tjocka bommar, var din häst bara modig nog så tog du dig över, menade hon redan 2015 och så rätt hon hade.

Lene nämnde redan då det stora teknikskiftet i sporten med glesa hinder, flata skållor och tekniska svårigheter på rad.  Av hennes tidigare hästar trodde Lene själv att  Mowgli och Almeto Z skulle klarat kraven från dagens banor lika bra.

Den stora hingstkärleken

Lene kunde vara väldigt ärlig i sin uppfattning om sina hingstars kvalitéer. Den enda som verkligen alltid bara fick superlativer var just Click and Cash, ömsint kallad Clicken. Lene berättade 2015 om hur hon träffade hingsten som åring.
– Jag har tittat på många hästar i mina dagar men när jag såg Clicken galoppera så sa det faktiskt klick, det räckte för att övertyga mig om att han var en fantastisk häst. Det är den första och enda häst jag inte haft en massa men kring, honom tycker jag reservationslöst om, sa Lene i intervjun.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att Clicken och Niklas skulle kunna ha sådana fina tävlingsframgångar, att han dessutom förärver sig bra är fantastiskt, sa Lene som fick uppleva många högtidsstunder med sin häst.
– Han var utan diskussion min bästa hingst eftersom han fungerade på båda arenorna, helt optimalt, menade hon då.

Framsynt kring avel, en visionär

Lene Nissen-Lembke hade också en klar uppfattning om hur hingstprov borde gå till. Hennes åsikt redan 2015 var att slopa bruksprovet i dess nuvarande form och istället satsa på en tävlingsmodell som ligger nära det franska systemet. Hon menade redan då att hingstarna måste tävla, speciellt när det finns så många att välja på. Lene såg det som helt nödvändigt att kvalificera hingstarna via tävling och att de får begränsat med ston under de första åren.
Nu tio år senare ligger det tyska systemet för hingstgodkännande väldigt nära Lenes vision.

Tidigt i spåret, banade väg för andra

Som ung kvinna i en tuff hästvärld med män på nästan alla poster tog sig Lene fram med skicklighet och envishet, utan vassa armbågar och ibland nästan med försynt framtoning. Hon var inte den som slog på sin egen trumma utom möjligen när det kom till sina hingstar.

Undertecknad var åtta år när jag stod på marken bredvid Lene Nissen-Lembke satt högt uppe på sin häst Cottage Incident i Falsterbo. Lenes framgångar och fina ridstil, kyliga hantering av de stora hingstarna var en sann inspiration för en ung hästbiten flicka. Lene fick mig och många fler att drömma stort och när jag fick hennes autograf efter derbysegern var lyckan total.

Lene Nissen-Lembke var kompetent och generös med sin erfarenhet, talade klarspråk och var under sin livstid lika stadig i sin uppfattning som en ek på Penarpsgården.

Lene Nissen-Lembke lämnar ett stort tomrum efter sig och sörjs av många vänner i hästvärlden, i Sverige och i Tyskland. Hennes närmaste familj i Sverige är lillasyster Eva Bergstrand, storebror Bjarne Lemke och brorsdottern Hanna Lembke.

Lene Nissen-Lembke, nu kan du hoppa de största hindren igen med alla de fina änglahästarna.

I boken om sitt liv skriver Lene Nissen-Lembke om ett långt liv med hästar i centrum.