Ingen ovanlig felbedömning: Dubbelsidig bakbenshälta eller ryggproblem?

Veterinären Line Greve berättar om en häst som hade varit hos olika veterinärer i två års tid. Till slut blev diagnosen att det rörde sig om ett ”stoproblem” och att hästen hade ont i ryggen. Ägaren var helt uppgiven när hon till slut sökte upp kliniken för att få röntga ryggen på hästen och sedan kunna döma ut den.

– Hästen var mycket riktigt öm i hela ryggpartiet vid palpation, så det var lätt att missta sig på att det var grundproblemet. Men enligt min erfarenhet kommer ömhet i ryggen till 80 procent från bakbenen. Bara 20 procent är verkliga ryggproblem, säger Line Greve och fortsätter:

– När vi började skärskåda hästens rörelser visade det sig att den hade dubbelsidig bakbenshälta, beroende på inflammation i bakknäna. Dessutom fanns problem i hovleden fram. Efter sedvanlig ledbehandling kommer hästen att bli bra.

Line Greve jobbar som veterinär hos Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Hon är specialiserad på hästar som har problem vid ridning – som är ömma i ryggmusklerna, går med kortare steg än tidigare eller gör motstånd mot ryttaren.

De kan vara halta på båda bakbenen eller på alla fyra benen. Hon använder sig både av den objektiva rörelseanalysen Q-horse och tittar på hästens uppförande under ryttare.

Kan misstas för ryggproblem

Hon berättar att det är ganska vanligt att dubbelsidig bakbenshälta misstas för ett ryggproblem, eftersom hästen har blivit mycket stel i ryggmuskulaturen av att kompensera för sina inte fullt fungerande bakben.

Ett misstänkt ryggproblem kan ibland på fel grunder verifieras genom röntgen, eftersom hästar kan ha smärre avvikelser i tornutskotten utan att detta har någon betydelse för deras användbarhet. Men det blir ändå ett bevis för att hästen inte är ”normal”. Tillsammans med reaktion i ryggmusklerna kan det resultera i en diagnos.

Vill inte skjuta ifrån

Vid dubbelsidig bakbenshälta vill inte hästen skjuta ifrån med bakbenen, och vill inte heller gå i rätt form – komma till arbete – utan går emot tygeln eller bakom lodplan och undviker kontakt med handen.

– Det gäller både hopp- och dressyrhästar, på alla nivåer. Typiska problem är att hästen inte bjuder fram ordentligt och att den går med lite kortare steg. Det börjar ofta med ett litet problem i ett ben, men ryttaren tror att det är ett ridproblem – att hästen inte är genomriden. Sedan blir det en rundgång med kompensationsbelastning och problem i flera ben samtidigt, säger Line Greve.

– Om vi kan få ryttare att ta till sig att dessa signaler kan bero på begynnande hälta, kan de komma tidigt till ridutredning och vi kan undvika att det utvecklas till något allvarligt.

Hon börjar med en vanlig klinisk hältundersökning med palpation och böjprov samt en Q-horse-filmning. Sedan ser hon hästen riden, oftast av sin ordinarie ryttare, ibland av Victoria Eke-Göransson Bonde (djursjukvårdare) eller också sitter Line Greve själv upp.

– Om ryttaren anger att det är i en särskild rörelse som hästen inte känns bra, då tittar vi på den. Annars har jag vissa övningar som jag vill se hästen göra, eftersom de tydligt visar om den använder bakbenen fullt ut eller ej.

Utredning tar en dag

Utöver att se hur hästen fysiskt använder sin kropp under ridning tittar Line Greve på dess kroppspråk och väger in det i bedömningen (se sidoartikel lägst ner). Den led som misstänks vara skadad och orsak till problemen bedövas och sedan rids hästen igen samt filmas med Q-horse.

– En ridutredning tar ofta en hel dag, vi går igenom alla tänkbara orsaker. Hästen rids före och efter bedövning av olika leder och/eller nerver tills jag hittar var grundproblemet finns.

När Line Greve  bedövar ena benet på en dubbelsidigt halt häst visar den ofta kraftig hälta på motsatta bakbenet.

– Då brukar ägaren få mycket dåligt samvete för att de har ridit en häst som uppenbarligen är mycket halt.
– I en del fall har hästen sedan överkompenserat på frambenen. Ofta har det då uppstått problem i hovleden där.

Hennes utredning är det första, viktiga steget för att göra hästen frisk igen, genom att hon lokaliserar skadornas ursprung. Sedan vidtar behandling och rehab.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 2/2019.