”Jag behöver inte ratta så mycket med händerna”

Det är ett imponerande facit Anita Roslund kan visa upp tillsammans med sin 9-årige valack Fontanell, som hon köpte när han var fem dagar och gjort allt jobb med själv. Förra året blev det seger i nio av tio starter i S:t Georges och Intermediaire I. Hittills i år har nio av elva starter i Intermediaire I och II, plus i Grand Prix, gett blågul rosett. 

Senaste segern var i Flyinge i slutet av september i Lövsta Future Challenge Grand Prix för unga hästar. På träns och med fin kontakt visade Fontanell upp alla svårigheter med lätthet. 

Hur länge har Fontanell tävlat på träns i stället för kandar?

– Sedan Djursholm i mitten av september. Där blev det Intermediaire II och debut
i Grand Prix för unga hästar på träns. Vi vann båda klasserna. Fram till dess gick han på kandar hela förra året och halva detta.

Blev det bättre med träns tycker du?

– Det var ingen skillnad. Han suger fint på kandar också och går med sluten mun. Jag håller lite försiktigt bara i bridongen, inte i stången, och behöver ändå inte ratta så mycket med händerna. Så funkar i alla fall mina hästar. Både som tränsbett och bridong använder jag tredelat med rörliga ringar. 

Så varför bytte du till träns?

– Det har ju varit mycket skriverier och jag råkade ha ett snyggt oanvänt träns med ett fint pannband hängande. Det var för stort när han var yngre. Man vill ju vara fin på tävling.

Var det ett statement i bettfrågan?

– Nej, så har jag inte tänkt. Jag tycker bara att man ska få avgöra själv.

För två år sedan vann ni 7-årsfinalen på Breeders på träns. Varför fortsatte du inte med det då?

– Jag tänkte att om jag skulle tävla internationellt någon gång måste jag ju rida på kandar. Så jag ville prova. Han har alltid varit mjuk och fin i munnen och jag trodde att det kanske kunde bli svårt med kandar, men det var aldrig några problem. Jag provade mot slutet av det året och red bara ut så att han fick vänja sig. 

Efter Djursholm, var det självklart att välja träns i Breeders?

– Jag stod och velade vilket jag skulle ta. Det spelar ju egentligen ingen roll vilket. Men han var snygg i tränset.

Många gör som du, rider bara på bridongen. Så vad är vitsen med dubbla bett? Varför vill så många ha kvar kandaret?

– Jag vet inte. Det är nog mycket en vane-sak. Det har alltid varit så. Man har sett stjärnorna rida på kandar och tyckt det sett fint ut. Som med hatt förr. Nu tänker jag inte på det och tycker att hjälm är snyggt.

Ska man slopa kandaret helt inom tävlingsdressyr?

– Mig spelar det ingen roll. 

Vad tycker du om debatten kring betsling?

– Jag gillar att kandar är valfritt i Sverige och tycker att FEI borde ta efter. Men mycket i debatten smutsar ner sporten. Det är tråkigt. Fast vi måste alla tänka till och göra vad vi kan. Att kontrollerna blivit hårdare tycker jag till exempel är att gå åt rätt håll. 

Har du fått några kommentarer om att du rider GP på träns?

– Inte jättemycket. Mest från min hästskötares unga kompisar. De tycker det är coolt.

Hur gör du framöver? Träns eller kandar?

– Vet inte. Vi har ju kvalat till Friends, men jag har inte bestämt mig än.

Finalister i Lövsta Future Challenge Dressage

U25:
Evelina Söderström/Cilantro
Cecilia Berg-åkra/Izack/My Friends 
Linnea Holmgren/QC Sir Dennis
Mary-Sophie Haid-Bondergaard/Roberto des Frettes 

Unga Grand Prix-hästar:
Anita Roslund/Fontanell 
Mia Runesson Bergqvist/Zenit
Carl Hedin/Davalerian
Amanda Svanberg/Don Douceur

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 17/2024.