”Jag måste veta att jag vinner”

I vintras stod Nicole Palm för en guldskräll när hon lite oväntat brädade några av Sveriges främsta juniorer vid JSM på Strömsholm. Första året som young rider är hon nu uttagen i landslagets utvecklingsgrupp och nyligen fick hon tillsammans med sin Tuff Puls visa upp sig på en landslagsträning med Henrik Lannér och Ann-Catrin ”Ancan” Carlsson.
– De tittade när vi red en bana som Fredrik Malm hade byggt upp. Framför allt ville de se att vi klarar maxtiden, berättar Nicole, som fixade uppgiften.
– Det var inga problem. Jag tog inte innanför där vi kunde göra det, men jag har ett högt grundtempo på min häst.

Att lägga upp galoppen har Nicole med sig från fälttävlanssatsningen hon samtidigt gör med två andra hästar.
– Att behärska alla tre grenarna och ha den bredden som ryttare är en stor fördel. Inte minst terrängträningen som får mig att galoppera framåt även i banhoppningen.

Var en hård nöt att knäcka

Dessutom rider Nicole ett egenuppfött sto med mycket pannben och framåtanda. Mamma Jessica tog upp Tuff Puls till 1,10, och när stoet var sex år tog då 13-åriga Nicole över. ”Tuff” har varit en hård nöt att knäcka.
– Hon är snäll men benhård i huvudet, du måste hela tiden hålla henne på mattan. Hon viker sig inte i första taget, säger Nicole.

När Nicole var yngre fick hon brottas med att hon ibland var för snäll. Att låta Tuff komma undan med icke önskvärda beteenden ledde bara till större svårigheter.
– Jag gillar inte att vara hård mot hästarna, men ibland har det behövts för att hon inte ska köra över mig, säger Nicole som väljer sina strider.
– Jag måste veta att jag vinner i den situation jag går in i.

Efter att ha utvecklats tillsammans under sex års tid är Nicole och Tuff ett starkt team.
– Hon är som en tiger på banan, jag har alltid mycket att hålla i. Samtidigt är hon lydig och lyssnar på mig när jag vill ta tillbaka henne. Hon älskar att hoppa och jag hade nog haft svårt att styra undan från ett hinder, berättar Nicole.
– Det är skönt att hon har så mycket energi, vilja och självförtroende, speciellt när vi inte alltid kommer helt perfekt på hindren.

Kommer ur fokus

Det bägge har gemensamt är att de ibland glider lite ur fokus.
– Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på annat inne på banan. Då får jag säga åt mig själv att skärpa till mig. Annars är det lätt att hamna efter som ryttare, om man inte är i fokus dyker hindren upp väldigt snabbt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2022.