Utbildade hästen själv – debuterade i svår hoppning tillsammans

Emil Goertz, 19, växte upp utanför Norrköping med sin svenska mamma, sin tyska pappa och sina två bröder. Hans föräldrar har utbildat många unga hopphästar genom åren. 

– Mamma rider dressyr och markarbete, pappa är hoppryttare och har även tävlat upp till 1,50 i Sverige. Jag och mina bröder har varit med i stallet så länge jag minns, jag började nog rida innan jag kunde gå, säger Emil. 

Han är tacksam för hjälpen han fått av sina föräldrar. Emil beskriver att han aldrig fått en färdigutbildad ponny, utan att han själv utbildat hästar med hjälp av familjen.

– Jag minns inte första gången jag red. Det var innan jag kunde gå och fick sitta framför mamma i sadeln en stund. När jag var sex år fick jag och min bror en shetlandsponny, som också var sex år då. Med honom började jag tävla en del och sedan fortsatte det. 

Flyttade till Tyskland

Familjen flyttade till Tyskland 2015, när Emils pappa fick nytt jobb. I Tyskland fortsatte Emil att utvecklas.

– Det bästa med hästar och ridning är att ingen dag är den andra lik. Hästarna är som vi människor, de är levande varelser som känns jättebra den ena dagen och den andra dagen behöver man göra något annorlunda för att det ska bli bättre. Man behöver anpassa sig. 

– Jag tycker det är kul att se unghästarnas utveckling. Att vara med under deras resa från att de hoppar ett vingligt litet kryss på ridbanan till att tävla höga hinder, det är spännande, säger Emil.

”Det är hans största styrka”

Sedan januari i år läser Emil en beridarutbildning i Tyskland. Samtidigt är han baserad hos den tyska OS-ryttaren i hoppning Wolfgang Brinkmann. På resan har han med sig den egna hästen Quick Stepp van de Fruitkorf (BWP val f-16 e Cornet Obolensky – Diarado), som han själv utbildat.

– Vi köpte hästen i februari året han fyllde sex år. Vid provridningen var det svårt att rida honom åt både höger, vänster och rakt fram – men när man ställde fram ett hinder ville han verkligen hoppa. Att trava och galoppera på en volt på ett korrekt sätt var svårt, men hoppa det kunde han. Det fastnade vi för och visste att det andra kan man jobba med i utbildningen, säger Emil.

– Då hade han inte tävlat tidigare och mamma hjälpte mig mycket med dressyren och markarbetet. I augusti samma år gjorde vi vår första tävlingsstart i hoppning, en klass på 90 cm. Redan den första tävlingen hoppade han superbra och ville göra allting rätt. Ibland kan det vara kämpigt med vissa saker i dressyren, men när man väl rider in på banan så är han väldigt fokuserad i hoppningen. Det är hans största styrka och det som gör honom så bra.

Gemensam debut

Idag är hästen tio år gammal och nyligen gjorde både häst och ryttare sin debut i 1,45-hoppning tillsammans. 

– Vi kom tvåa i både min och hans första 1,45, det var jätteroligt. Jag ser väldigt mycket fram emot det här året med honom och tror verkligen att han har det som krävs för stora klasser. Om allt går bra så är tanken att debutera 1,50 så småningom.