Johan Fyrberg: ”Jag älskar mötena i stallet mellan hästar och människor”

Han är hästkillen som nu återvänder till ridsporten efter 15 års frånvaro. Under de åren har Johan Fyrberg varit verksam i olika organisationer, med en gemensam kärna som handlar om att ta vara på människors engagemang.

Om andra ska beskriva dig, vad säger de då?
– Att jag är en människa med stort hjärta som bryr sig om andra, men också att jag är en ledare, att jag är modig och utvecklingsorienterad, och att min drivkraft är att möjliggöra för andra.

Hur viktiga är dessa egenskaper för en generalsekreterare för Svenska Ridsportförbundet?
– I en organisation som bygger på ett starkt engagemang som Ridsportförbundet gör är det viktigt att vara modig, modig i att fullfölja, fördjupa och förverkliga de beslut som de förtroendevalda fattar. Det är också viktigt att förstå och komma ihåg att SvRF är en demokratiskt uppbyggd organisation där de förtroendevalda fattar besluten och tjänstemännen verkställer dem.

Den nya ordföranden Sandra Ruuda talar också gärna om att vara modig. Är ni lika där?
– Ja, jag tror att vi delar många grundläggande värderingar. Men sedan är vi olika personer som har olika roller, hon som förtroendevald och jag som tjänsteperson.

Vilka fördelar är det att ha en bakgrund inom ridsporten?
– Startsträckan blir kort, eftersom jag vet hur det fungerar med ungdomssektioner, tävlingar, funktionärer, utbildningsfrågor samt hästnäringens organisering, liksom det internationella arbetet och idrottsrörelsen i stort. Men jag går in i det med stor ödmjukhet eftersom jag varit borta från sporten i 15 år.

Jag ser en stor kraft i att vara inkluderande och transparent.

Vilka nackdelar innebär det?
– Jag tänker att det inte finns några. Jag har många fina relationer med människor i sporten men upplever inte att jag är färgad av det.

Känns det betungande att gå in i arbetet med kränkningar och ungas utsatthet i ridsporten?
– Inte alls. Det här är angeläget, och för mig är det vitalt att utgå från barnperspektivet. Mina år som generalsekreterare i Svenska Gymnastikförbundet var nog en av anledningarna till att jag fick jobbet. Jag tillträdde 2014, två år efter att en intern granskning genomförts som visade på stora brister i träningskulturen. Efter det bidrog Gymnastikförbundet till att flytta fram positionerna, bland annat genom att redan 2017 motionera till RF om en idrottsombudsman och förlängda preskriptionstider.
– Det här är frågor där vi behöver vara tydliga och ha bra regelverk, men också bidra till öppenhet samtidigt som vi värnar om både föreningars och enskildas integritet, så det är inte helt lätt.

Hur mycket kommer vi att se av dig utåt?
– Vilka ansvarsuppgifter och roller jag ska ha kommer förbundsstyrelsen och jag att mejsla fram, men i rekryteringsprocessen var det betydelsefullt att jag har erfarenhet av påverkansarbete. Jag bloggar regelbundet inom ramen för min nuvarande tjänst, och jag ser en stor kraft i att vara inkluderande och transparent.

Vad ser du mest fram mot med jobbet?
– Att få möta de viktiga medarbetarna på förbundskansliet men också alla människor som delar ett engagemang. Jag älskar mötena i stallet mellan hästar och människor. Det är i den miljön jag är uppväxt och hela mitt engagemang har sin grund i stallet.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2023.