Johanna Lassnack: ”Många kvinnor förminskar sig själva”

Miljontals inlägg har de senaste dagarna delats över hela världen med hashtaggarna ”challenge accepted” och ”women supporting women”, inte minst av kvinnliga ridsportprofiler som Lisen Bratt Fredricson, Malin Baryard Johnson, Charlotte Haid-Bondergaard, Johanna Due-Boje och Johanna Lassnack för att bara nämna några.

– Jag tycker det är fantastiskt att detta sprids globalt precis som Me too och Black lives matter, men det är också viktigt att man går till sig själv, och ser vad som händer i stallet och inom ridsporten generellt. Så att man inte bara postar en svartvit bild utan ser till sin egen omgivning och den krets man rör sig i, och funderar över hur man kan lyfta någon där. Om du inte känner att någon stöttar dig, kan du vara den som tar första steget, säger Johanna Lassnack, som är ryttarcoach och hjärnan bakom Ryttarinspiration.

Utgångspunkten för rörelsen som sprider sig som en löpeld över sociala medier är det dödliga våld mot kvinnor som sker i Turkiet, särskilt i spåren av coronapandemin och dess restriktioner, men som i ett vidare perspektiv sker över hela världen. Syftet är att visa solidaritet och systerskap med kvinnor i Turkiet och världen över.

– Jag tror att både yngre och äldre tjejer redan har det tänket som förmedlas med den här kampanjen och hashtaggen, men med hjälp av sociala medier kan vi få det att flyga så att det händer grejer. Genom att lyfta och hylla varandra hoppas jag att vi kan så ett litet frö, där vi fortsätter att lyfta och pusha varandra.

Hur kan kvinnor stötta varandra inom ridsporten i Sverige?
– Jag ser det ur flera olika perspektiv. Om man ser till businessperspektivet finns det många kvinnor som satsar och startar företag och verkligen visar framfötterna. Där finns det möjlighet att stötta någon som funderar på att starta eget. Istället för att vara den där som argumenterar emot och säger ”hur ska du klara det?” och hittar anledningar till att det inte kommer att fungera, kan man vara den som tror på sin vän.

– På ridskolan kan man vara den som går fram till kompisen som ramlat av och säga ”det händer oss alla” – och man kan vara den som bjuder in alla i kompisgänget.

– På tävling kan man vara den som vågar gå fram och säga att man inspireras av en ryttare. ”Jag ser hur mycket du jobbar och sliter, och jag beundrar verkligen dig. Kämpa på, du gör ett fantastiskt jobb.” Sådana grejer kan man säga.

Vad är din känsla kring jämlikheten inom ridsporten?
– Min personliga åsikt är att det faktiskt känns ganska jämlikt i Sverige. I alla fall i de situationer som jag har upplevt. Men jag vet också att någon annan kan vara av en helt annan åsikt, och då är jag den första att ställa mig bakom om det är någon som kommer till mig. Jag vet också många unga tjejer som åker utomlands för att jobba i stall – som jag supportat och coachat – som hamnat längst ner i näringskedjan och verkligen känt sig förminskade på grund av sitt kön.

Kan kvinnor inom ridsporten bli bättre på att lyfta varandra?
– Absolut, men det behöver inte innebära några drastiska åtgärder. Ofta kan små grejer betyda väldigt mycket. Jag vet själv när jag fått kommentarer från kvinnor i den här sporten som jag ser upp till, det kan vara en komplimang eller att de bara signalerar att jag gör ett bra jobb. Det ger så mycket energi att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

– Det räcker med att skicka ett meddelande på Instagram, eller säga till någon att de gjort en snygg runda på en tävling, eller säga att Peder också ramlar av ibland till någon som ramlar av på ridskolan. Ofta är vi dåliga på att säga komplimanger som vi tänker, men där gäller det att utmana sig själv lite. De små sakerna är ganska underskattade, men jag har aldrig hört talas om någon som tagit illa vid sig av en komplimang.

Vilka starka kvinnor ser du inom ridsporten?
– Jag tycker att Lisen är en av de absolut största och hon har också störst publik. Jag gillar hennes sätt att hela tiden utveckla ridsporten, hon står upp för sina åsikter och är med och skapar nya grejer genom hennes entreprenörskap. Hon är också bra på att socialisera och skapa nätverk, och hon knyter ihop människor. Dessutom är hon alltid trevlig.

I rollen som ryttarcoach stöter Johanna Lassnack på många unga tjejer och kvinnor som lider av dålig självkänsla och dåligt självförtroende, och som just behöver lyftas.
– Det är en väldigt stor del, det är många som lider av det och många kvinnor förminskar sig själva. Många tycker att alla andra är så mycket bättre än de själva, och alla de här andra tycker att de andra är bättre. Så på ett sätt är det något som vi alla brottas mer eller mindre med.

– Jag själv upplever att när jag är den som tror mest på min klient, mer än hon själv gör, då gör hon också mer än det hon tror är möjligt.