Kajsa Boström: ”Soppa på en spik (och en ridskolehäst)”

Det var inte riktigt som rubriken på den här krönikan Caisa Warg sa en gång i världen. Hon sa ”Man tager vad man haver”. Punkt.

Men någonstans på vägen blandades en annat uttryck in:

”Man tager vad man haver”, sa Caisa Warg och kokade soppa på en spik.

Det låter faktiskt som ridning.

För ridning är i mångt och mycket konsten att göra det bästa av det man har. Jag tänker inte soppa – jag tänker häst. Har du en häst kan du vara ganska säker på att den kan utvecklas mycket mer än du tror. Ja, exteriör och ras kan sätta gränser, men de flesta hästar kan bli betydligt bättre än vad vi först anar, oavsett vad vi vill använda dem till.

Oftast är det inte hästen som sätter stopp. Det är vi som har lite svårt ibland.

Att lära sig rida är bland det roligaste man kan göra som människa, om du frågar mig. Att lära sig kommunicera med hästar, i hantering och ridning, är dessutom något av det finaste jag vet. Ordlös, sensibel kommunikation – lite som balett. Fast med mer lera och
mindre tyll.

Just nu går det att rida fort ute i snön. Galoppera så att tårarna rinner över iskalla kinder och mungiporna åker upp till öronen. Den sortens ridning där man kliver av lyckligare än när man satt upp.

En välriden häst är den bästa tävlingskamraten – och den bästa läromästaren.

Att ha roligt i sin ridning håller jag högt. Alla inblandade ska ha roligt – hästarna också. Eller åtminstone vara nöjda, tillfreds. ”Ha roligt” finns trots allt inte i hästarnas vokabulär.  

Oavsett om hästen ska tävla, gå i ridskola eller bli trygg skogskamrat behöver den få med sig en god grundutbildning. Det är den utbildningen du som ryttare har glädje av när du själv ska börja laga din soppa. En välriden häst är den bästa tävlingskamraten – och den bästa läromästaren.

Alla hästar kan utvecklas. Men vi ryttare måste förstå att det kräver träning. Och tid.

Jag hörde nyligen ett före detta fotbollsproffs, som i dag jobbar med att hjälpa unga talanger ut i proffsvälden, säga att unga i dag är för otåliga – de vill ha allt de ser proffsen ha innan de har lärt sig det tunga jobbet bakom. 

Det gäller även oss.

Att lära sig rida tar tid. Att utbilda hästar tar tid och det är rolig tid.

Håller du på tillräckligt länge kan du bli världsmästare på att rida till exempel hörnpasseringar, som min idol Carl Hester.

Även på din ridskolehäst.

Kajsa Boström är B-tränare i dressyr, som också driver en egen blogg.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2026.