Ulrika Fåhraeus: ”När tänker veterinärerna göra uppror?”

På sistone tänker jag på situationen för mig som vanlig hästägare som två stora väggar som sakta men obevekligt närmar sig varandra. Den ena väggen består av konstant ökande kostnader. Den andra av byråkrati och socialt tryck. Scenen är från en skräckfilm: väggarna närmar sig och jag vet att jag måste ut innan jag kläms ihjäl. 

Med de små stegens tyranni monteras min motivation ner.

Från den 1 januari ska all medicinering av häst rapporteras till Jordbruksverket. En veterinär uttryckte oro, dels för ännu mer dokumentationsjobb för veterinärer men också för sina kunders integritet. Jag kontaktar Jordbruksverket för att fråga varför regeln införs, hur de ser på integritetsfrågan för djurägare och om det oroar dem att detta gör det ännu dyrare att ha djur.

Det tar flera dagar att få kontakt med JBV. Tjänstemannen vill läsa min artikel innan publicering så jag skickar den för faktakoll. Jag får tillbaka den helt omskriven, tre gånger så lång och den handlar inte längre om det jag undrade om. Frågorna om integritet och djurägarnas oro om ekonomin lämnas obesvarade tills jag trycker på, och svaren som kommer då är ickesvar.

Efter några mejlvändor går det upp för mig: JBV bryr sig inte. De struntar i om veterinärerna blir sittande ännu mer vid skrivbordet, de struntar i om det blir dyrare för djurägare, de bryr sig inte om vår integritet. 

JBV ska verka för livskraftiga näringar, men bryr de sig om hästnäringen? Där jag bor tycks hästar minska i antal. Två gårdsgrannar har lagt ner sina mindre stall och många stora anläggningar är till salu. Av hovslagaren hör jag att stall som alltid haft kö nu står med tomma boxar. Aveln minskar, tävlandet också. Världen går måhända inte under för det, men för varje hästägare som kastar in handduken blir det en kund mindre för hovslagarna, en köpare mindre för höleverantörerna, en elev mindre för tränarna.

I somras fick JBV i uppdrag att minska den administrativa bördan för jordbruket. Nu ökar de den för veterinärerna. När tänker de göra uppror?

Väggarna närmar sig varandra. Jag skaffade djur för att må bra och för att det är mitt intresse, och en liten gård för att få frihet, inte för att bli snärjd i ett regelträsk. Med de små stegens tyranni monteras min motivation ner. Jag tänker på ett ordspråk jag hört: vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser och kantad med goda skäl.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades först i Ridsport nummer 18/2025.