Christel Behrmann: ”Balsam för sargade ridsportöron”

Ridsport-Sverige har gjort revolt. Och lyckats!

Med gruppen Svensk Ponnysport i spetsen har det hotats om begäran om extrastämma, kritiken mot ridsportförbundets topp har kommit från alla håll, alla nivåer. Till slut höll det inte, ordföranden Sandra Ruuda måste avgå.

Camilla Sjölund Lundevall har uppenbarligen förstått ridsportfolkets missnöje och kritik, när hon den 10 februari som vice ordförande strök ordet ”vice” i sin titel.

Det hon sa vid presskonferensen när hennes nya roll offentliggjordes ger hopp. ”Det är ingen uppgift för en solospelare utan det krävs att vi går i takt tillsammans”, sa hon. Det låter som balsam för sargade ridsportöron.

”Öppenhet som landar väl skapar tillit”, säger hon också.

Det är ju precis det som ridsport-Sverige efterlyst. Att åsikter, insikter, erfarenhet och kunskap respekteras och lyssnas på. Inte blir överkörda och bortviftade.

Nu får vi hoppas att Sjölund Lundevalls uttalanden inte bara är ord, utan att visionerna blir verklighet.

Informationskanalen kan bli den nya utvecklingsgruppen som ska lyssna och sätta sig in i frågor, små som stora, den som informerar styrelsen om vad som händer där ute och vad man önskar.

En fundering som blir allt mera pockande sattes i gång när gruppen Svensk Ponnysport drogs ihop. För många, många år sedan slogs fyra organisationer, Ridfrämjandet, Ponnyföreningen, Ridportförbundet och den lantliga organisationen, ihop till ett förbund. Det låg i tiden, allt var ganska spretigt. 

Men då var ridsporten betydligt mindre och behövde bli en enhet. Med den utveckling häst-Sverige haft känns det läge för en sorts uppdelning igen. Det är långt mellan Ridborgarmärke och rosa borstar och tävlingssatsande. 

Bredden, de som rider på ridskola, de som hobbyrider, behöver hjälp, som det ser ut i dag. Ridskolorna går på knäna. Här behövs stöttning, inte minst hjälp med hur man får kontakt med den egna kommunen. 

Alla är inte lika förvägna som Malmös ridskolor, som tjatat och fått hjälp av sin kommun, och nu, inte minst, kan göra ett stort arbete för integrering. 

I Malmö har man visat att det går, på andra ställen bryr sig det lokala styret inte ett dugg – och det finns ingen som vet hur man får det intresserat. Där behövs insatser, från ett nytt Ridfrämjande. En sektion med tyngd, direkt under förbundsstyrelsen. 

Tävlingsbiten har sin egen sektion, med undergrupper, men den kan bli tydligare med egen agenda för att stoppa licensläckaget och det minskande antalet tävlingsplatser.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2026.