Peter Kallings: Hästutredningen missar hästens perspektiv

Slutreplik på Viktoria Östlund, ordförande i LRF Häst debattinlägg: Vi behöver en mer nyanserad diskussion om ViLA för häst.

I betänkandet av den statliga Hästutredningen föreslås Villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) för häst. På detta sätt skulle djurvälfärden förbättras och veterinärkostnaderna minska.

Svenska Djurskyddsföreningen håller inte med och menar i sitt remissyttrande avseende Hästutredningen att det inte går att likställa häst med ViLA inom animalieproduktionen vilket framförts. Hästhållare i allmänhet är mindre insatta och har inte samma kunskap för att själva undersöka, ställa diagnos och ha läkemedel hemma för egen behandling av sina hästar.

Nu har LRF Häst skrivit i de två senaste debattinläggen att de menar att ViLA inte är för alla utan enbart hästföretagare och avser endast professionella aktörer inom hästnäringen, inte hobbyverksamheter samt även backat så att det inte gäller tävlingsverksamhet där det är upp till respektive sportorganisation att reglera.

Kvarstår då endast professionella hästföretagare som till exempel stuteriägare/hingsthållare och större ridskolor – där det kan finnas både lång erfarenhet och stor kunskap – men ofta också är kombinerat med tävlingsverksamhet. Vad gäller stuteriverksamhet så finns redan idag en ansvarig stuteriveterinär som till viss del fungerar likt en besättningsveterinär.

I Hästutredningen framförs bland annat att vaccinering skulle ingå i önskad ViLA för häst. Detta regleras emellertid i Jordbruksverkets föreskrifter där det framgår att inte ens djurvårdare eller legitimerade djurskötare själva får vaccinera häst utan att veterinär finns på plats (till skillnad från de flesta andra djurslag). 

Angående kostnader så anges av olika djurhälsoorganisationer kostnader för utbildning hos någon av dessa (som inte finns motsvarande organiserat för häst) och uppföljande veterinärbesök (minst 8 ggr/år, till en kostnad på minst 40–80 000 kr/år) samt kostnaden för läkemedel.

Det beräknas för en genomsnittlig gård för nötkreatur att kostnaden för ViLA är ungefär lika stor som kostnaden för akutbesöken. Vinsten ligger i stället i det förebyggande arbetet för effekt på besättningsnivå avseende djurskydd och smittskydd, inte tillgång till läkemedel i sig.

Det är således inte ett gångbart argument att ViLA i sig skulle innebära lägre kostnader, framför allt inte på häst. Inom animalieproduktionen behandlas mer på gruppnivå och gäller många djur, läkemedelsbehandling av häst är vanligen på individnivå och rör ett mindre antal djur. Det har heller inte presenterats några sjukdomsdiagnoser eller mer specifikt vilka påstådda djurskydds- eller smittskyddsförbättringar som ViLA skulle leda till avseende djurslaget häst. 

I Hästutredningens egen konsekvensanalys anges att med ViLA skulle djurägaren själv få behandla vissa ”symptombilder”, men att nackdelar med förslagen är att det också kan finnas vissa djurskyddsrisker. Svenska Djurskyddsföreningen håller med i det senare, och anser i övrigt att hästens perspektiv saknas i Hästutredningen, det är mer ur ett hästföretagarperspektiv. Det gäller här att inte endast föreslå åtgärder och förenklingar för särintresset hästföretagare, vilka LRF Häst företräder, utan att lyfta blicken och se till hästens välfärd och eventuella behov av veterinärbehandling.

Läkemedelsanvändning ska ske utifrån veterinärmedicinsk diagnostik och bedömning.

Peter Kallings, legitimerad veterinär                                                        

Veterinärmedicinsk doktor på effekter av läkemededel hos häst

Sakkunnig häst, Svenska Djurskyddsföreningen