Peter Kallings replikerar: ViLA inget verktyg för bättre smitt- och djurskydd för häst

Replik på debattinlägget: ViLA Häst – verktyg för bättre smittskydd och djurvälfärd av Viktoria Östlund, ordförande i LRF Häst.

Det är svårt att se hur en villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) för häst ska ge högre djurvälfärd och stärkt smittskydd vilket framförs i inlägget från LRF Häst.

Uppenbart är förvisso att hästnäringen saknar ett motsvarande organiserat djur-hälsoarbete som finns för andra djurslag inom produktionssektorn. Hästnäringen har däremot tagit fram en rad åtgärder som stärker både djurskydd och hästvälfärd samt smittskydd för att minska risken för både akuta utbrott och långdragna sjukdoms-förlopp.

Att göra jämförelser med den ViLA-modell som finns för lantbrukets produktionsdjur är inte relevant för djurslaget häst.

Detta är dock inte kopplat till läkemedelsanvändning – i vissa fall det omvända, avseende till exempel antibiotikaanvändning och dess risk för resistens-problematik.

Att göra jämförelser med den ViLA-modell som finns för lantbrukets produktionsdjur är inte relevant för djurslaget häst. Dels har lantbrukare ofta mer erfarenhet och väldigt många djur, dels finns det på hästsidan inte någon ansvarig besättningsveterinär eller koppling till djurhälsoorganisation.

De specifika sjukdomstillstånd som då får behandlas är vanligen förekommande enklare diagnoser som till exempel juver- och klövspaltinflammation. På häst är de vanligaste sjukdomarna inte lika frekventa och lätta att diagnosticera eller att behandla korrekt.

Exempelvis kan hästen blivit akut halt på ett ben, vilket kan bero på hovböld som lättare kan åtgärdas – dock inte med läkemedel. Men det också vara en spricka i ett hovben, som vid behandling med smärtblockerande medel kan göra att hästen mer belastar benet med risk för att sprickan leder till en allvarligare hovbensfraktur. Här krävs veterinär diagnostik med bland annat röntgen samt därefter adekvat behandling.

Ett annat scenario skulle vara att en häst får kolik mitt i natten och djurägaren med ViLA ger smärtstillande läkemedel. Att i det läget ge smärtstillande utan att först ha undersökt vad som orsakar koliken, är ett konstfel som veterinär kan bli fälld för i Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Kolik är ett symtom som kan bero på många olika saker, det kan vara tillstånd där man initialt inte ska ge smärtstillande eftersom man då kan dölja ett allvarligt förlopp.

De flesta sjukdomar på häst lämpar sig inte för djurägarbehandling.

Här krävs först noggrann undersökning inkluderande rektalisering för att kunna fastställa om tarmar hamnat i felläge eller om akut förstoppning i hästens stora blindtarm. Detta är inte förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet (lege artis) och kan inte anses acceptabelt ur ett djurskyddsperspektiv.

De flesta sjukdomar på häst lämpar sig inte för djurägarbehandling enligt ViLA utan kräver veterinär diagnostik innan behandling. Antibiotika ska användas restriktivt och vissa av dem först efter bakteriologisk undersökning.

Risk föreligger för överbehandling, till exempel vid fästingburen Borrelios utan symptom där djurägare ofta vill ha antibiotikabehandling på enbart blodprovssvar med påvisad antikroppshalt. Luftvägsproblem ska behandlas först efter veterinär diagnostik, är det virusinfektioner ska inte antibiotika användas (inte heller vid kvarka).

Svenska Djurskyddsföreningen menar att det inte går att likställa häst med ViLA inom animalieproduktionen. Hästhållare är i allmänhet mindre insatta och har inte samma kunskap för att själva undersöka, ställa diagnos och ha läkemedel hemma för egen behandling av sina hästar. 

Peter Kallings, leg. veterinär, VMD
Sakkunnig häst, Svenska Djurskyddsföreningen (tidigare ordförande i Hästnäringens smitt- respektive djurskyddskommittéer)