”Dags att dela upp placeringarna”

I söndags var det Halloweentävlingar på Nordhallands Ridklubb i Kungsbacka. Där fanns en LB:2 – en av de absolut lägsta lättklasserna, där bredden och amatörerna ska få utrymme, på såväl privata hästar som ridskolehästar.

Allt som ofta hör man diskussionen: ”Varför är det så få starter på våra tävlingar?”

Kanske är en del av svaret att professionella ryttare och amatörer startar i samma klasser. För hur roligt är det för en amatör, på en helt okej häst och med en helt okej ritt, att se topplaceringarna dammsugas upp av professionella ryttare som luftar sina yngre hästar för att få ”rutin”?

Det är ungefär som att Ingemar Stenmark skulle testa ett par nya skidor genom att ställa upp i en lokal tävling i Gällivare.

Argumentet brukar vara att unghästarna behöver miljöträning. Men för ren miljöträning finns det gott om andra sätt: en Pay and Ride eller träning på främmande anläggning fyller exakt samma funktion (lastning, nya miljöer, intryck).

Sanningen är snarare att officiella starter ger höga procent i resultatdatabasen, vilket höjer hästarnas marknadsvärde. Det är något man så klart kan förstå, eftersom det är de professionellas levebröd. Men den värdeökningen ska inte behöva  ske på bekostnad av amatörerna, som klassen faktiskt är till för.

Eftersom regelverket tillåter detta och systemet uppmuntrar det, behöver förbundet agera.

Mitt förslag är enkelt:

Låt startlistan vara gemensam av häst- och tidsmässiga skäl, men dela upp placeringarna i två avdelningar – en för amatörer och en för professionella. Det här bör primärt gälla i de lätta klasserna (t.o.m. LA-nivå), där fokus måste ligga på bredd och återväxt. Det skulle göra tävlingarna rättvisa igen och ge amatörerna tillbaka chansen att rida om rosetterna på villkor som är anpassade efter nivån.

På detta sätt borde alla bli nöjda. Proffsen får sina resultat och amatörerna får tävla mot varandra med en fair chans till rosetter!

/Therese Blennow
Aktiv inom sporten