Krönikören: Tankarna på sportens berättigande snurrade

Nej, det var inte kul att se hästarna – med några få undantag – komma i mål efter EM-terrängen i franska Haras du Pin tidigare i år.

Alla såg ut att vara helt opåverkade av kraftprovet dagen innan.

Annelie Frank.

Det blev visserligen inte så illa som när VM gick på samma bana 2014, men hästarna var likväl alltför trötta, det var för mycket mjölksyra och utpumpade muskler när de kämpade sig uppför den sista backen mot mål. Varför ha en uppförsbacke vid målgång, förresten? För att ge hästarna en extra dålig upplevelse?

Hur det hade varit om arrangören inte hade tagit initiativ och kortat banan med ungefär en kilometer, på grund av regnandet som gjorde banan djup och tung, vågar jag inte tänka på.

Bortsett från undantagen – Lina Forsbergs lättfotade Kaizen, till exempel – så skavde det hos mig när terrängen var klar. Bilden av de dödströtta hästarna ville liksom inte försvinna från näthinnan. Tankarna på sportens berättigande i framtiden snurrade om och om igen. Och jag bävade inför vad jag skulle få se under söndagens obligatoriska besiktning inför banhoppningen.

Det visade sig att min bävan var helt obefogad. Jag har sett många stela, stumma och till och med halta hästar på besiktningen dagen efter en terräng där hästar vid målgång inte alls sett så påverkade ut som i Haras du Pin. Men den här gången travade den ena studsande, mjuka och energiska gummibollen efter den andra upp. Alla såg ut att vara helt opåverkade av kraftprovet dagen innan. Det var häpnadsväckande.

Jag var tvungen att fråga runt, prata med andra vad detta mindre under kunde bero på. Jag fick lära mig något nytt: Djupa och tunga underlag kan förvisso orsaka skador, men ger en slags trötthet som en vältränad häst oftast kan vila bort över en natt. Medan hårda, stummare underlag kan ge sken av att hästarna inte är så trötta när de kommer i mål efter terrängen men ger en påverkan på leder, ligament och muskler – rena skador som inte kan vilas bort över natten.

Så det var det alltså inte så illa för hästarna som det såg ut efter terrängen. Det är inte farligt för den som är frisk att bli riktigt trött i kroppen ibland.

Men. Oavsett hur hästarna såg ut dagen efter så kan några av dem ha fått sig en mental knäck. Och bilden av de fysiskt uttröttade hästarna efter terrängen finns kvar. Hos mig och hos andra. Den bilden stärker inte precis sportens ”license to operate” hos Internationella Olympiska Kommittén.

Det är inte farligt för den som är frisk att bli riktigt trött i kroppen ibland.

Ridsport i allmänhet och fälttävlan i synnerhet är hotade av många anledningar. Och tillställningen i Haras du Pin stärkte tyvärr inte aktierna på något sätt.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2023.