Kroppsspråk

Allt som oftast är det torrt överallt, och även om det regnar ett par timmar så torkar det upp direkt igen. Men nu när det förblir regnigt och kallt så torkar inte marken upp, vilket innebär att hästarna inte har några torra ytor att vara på. Som jag nämnt innan har inte alla hästar boxar utan bara lite tak, vilket fungerar super när vädret är som det brukar vara här. De pratade om snö i norra Florida och senast de snöade här enligt Malice är över 20 år sedan, så vädret är ovanligt kallt.

Men i tisdags var det fint väder, och tur var väl det eftersom vi var ute hela förmiddagen och studerade kroppsspråk. Två damer som arbetar med kroppsspråk hos djur och människor gör just nu en studie om hur människans kroppsspråk påverkar hästen. Vi fick medverka i detta experiment medan de fotograferade och noterade det de såg.

Vi använde oss av hästarna Robin Hood och Black Beauty, båda hästar som behöver sanctuaries eftersom de är oridbara och mer eller mindre ohanterbara. Robin användes för illegal och brutal rodeo och har varit här i snart ett år. Diane arbetar ständigt med honom, och ändå har hon inte kommit längre än att hon kan arbeta honom i korallen med sin cane pole och slutgiltligen klappa hans vänstra skuldra. Han låter dig aldrig komma i närheten av sin högra sida och vänder alltid sitt vänstra öga mot dig. Med tanke på hur förlåtande hästar är, och hur många hästar som faktiskt kan återfå sin tro för människan, trots det vi gjort mot dom, så vill jag inte veta vad de har gjort mot Robin som fortfarande skrämmer honom till vettet…

I vilket fall, under experimentet så fick var och en av oss gå in till korallen och göra olika typer av ställningar och approach mot hästarna för att se hur de reagerade, som till exempel gå långsamt verse snabbt, titta på hästen och inte titta på hästen, vara rak i ryggen eller huka sig etc.

Det som var mest intressant med det hela var att hästarna reagerade väldigt olika beroende på vem som gjorde det, och det menade de som studerade detta berodde på den energi vi utstrålade. Vissa människor är utåt och har mycket energi, medan andra är lugnare och har lättare att hålla tillbaka sin energi. Dock märkte vi att hästarna blev väsentligt mer oroade när de inte kunde se vårt ansikte, vilket var intressant. Vi får se vad deras slutsats blir, de har planerat att skriva en bok om det så vi kanske till och med kommer med i den!

Igår var det volontären Thereses sista dag och därför red vi ut på en långtur med hästarna. Dagen till ära fick hon även bestämma vilken middag vi skulle ha! Vädret var ju inte direkt med oss och vi var genomsura och kalla när vi kom hem från ridturen. Men det var värt det och på hemvägen red vi förbi något slags “buddhisttempel” där de hade gigantiska statyer. Helt galet, med tanke på att det ligger ute på en grusväg mitt på landet!

Eftersom vädret var så dåligt idag så bestämde jag, Elin och Dorine oss för att åka till Kennedy Space Center. Vi visste inte att det var så stort som det var, och vi blev imponderade. Första färden till månen lyfte därifrån, och vi har fått se och stå under den farkost som Aldrin och Armstrong åkte i. Souvenirer är obligatoriskt, så därför införskaffade jag och Elin oss en varsin NASA-keps.

Under morgondagen hoppas vi kunna rida en sväng, och den ena volontären ska ta en lektion hos tränaren Chessie. Till helgen har det lovats 29 grader, och jag vet inte vilket som gör mig gladast; att det blir mer lättmockat eller att vi faktiskt kan dra till stranden!

Nästa blogginlägg ska jag visa er lite för-och efterbilder på hästarna som kommit in här, så ni får se från vilka förhållande dessa mustanger kommer ifrån.
/Lovisa