Ledarna för unga hopplandslagen: ”Hästen bestämmer”

Drygt fem år har passerat sedan Sofia Bengtsberg och Henrik Lannér trädde in som landslagsledare för de unga hopplandslagen. Sofia med ansvar för ponny och children och Henrik med ansvar för junior och young rider.

Medaljregn och rutiner

Efter en pandemiprövad uppstart har det bland annat blivit individuella EM-medaljer och ett lagsilver för ponnyryttarna. Det har också blivit individuellt YREM-silver, flera Nations Cups-segrar och en andraplats i de ungas Nations Cup-final för juniorerna och en historisk finalseger i de ungas Nations Cup för young rider.

– Första åren handlade det mycket om att lära känna ungdomarna samtidigt som
tävlingsplatserna och många människor var nya. Med tiden har vi jobbat in väldigt bra rutiner. Många av mina yngsta ryttare de första åren har hängt kvar på samma nivå och fortsatt vidare till Henrik, vilket känns väldigt bra. Att jobba med ungdomarna och utvecklingen av sporten är väldigt roligt, säger Sofia Bengtsberg.

Bygger långa karriärer

Utgångspunkten är att jobba långsiktigt och skapa goda förutsättningar för ungdomarna att utvecklas som ryttare.
– Det är inte slut för att man rider sista året som childrenryttare, eller sista året som ponnyryttare eller junior. Vi vill skapa en långsiktig karriär för dem som ryttare. Sedan om den karriären innebär att de blir nya Malin Baryard eller Peder Fredricson, eller om de går på universitetet och utbildar sig, det är olika för varje individ. De är ju inte så gamla när de börjar och det är en individuell resa för var och en, fortsätter Sofia Bengtsberg.

Kärlek till hästen och sporten

Framgångsreceptet är ”enkelt”.
– Vi gör samma grej nu som vi gjorde för 35 år sedan. Vi tränar hästar, hästen talar om för oss hur mycket den vill bli tränad och vilken klass den vill gå. Ryttaren har ett emotionellt förhållande till sin häst och ett förhållande till sporten. Man vill någonting – och någonstans är det hästen som får bestämma. Det handlar om kärleken till hästen och kärleken till sporten. Egentligen har inte så mycket förändrats. När jag tävlade för 35 år sedan hade alla samma ambitioner, mål och drömmar som man har idag, säger Henrik Lannér.

– Det är fortfarande kärleken till hästen och ridsporten som driver ryttarna, tränarna, ledarna och alla framåt, fyller Sofia Bengtsberg i.

Olika förutsättningar

Den begränsade tiden som ungdomsryttare går inte att forcera, menar landslagsledarna. Det går inte att ändra på om hästen inte har kapaciteten som krävs, eller om den är för ung för att du ska hinna nå toppen som junior.

– Vissa har ekonomiskt större förutsättningar än andra och vissa har talangmässigt större förutsättningar. Vissa har föräldrar som också är ryttare och kan hjälpa sina barn på ett annat sätt. Du måste utgå från dina egna förutsättningar och göra det bästa av det du har, säger Henrik Lannér.

”Ska bli bra ryttare på sikt”

Just att göra det bästa av det man själv har ingår i det ständigt pågående samtalet med de unga landslagsryttarna.

– Vi har ett långsiktigt mål och det är att ryttarna ska bli bra ryttare på sikt. Att de ska fortsätta med den här sporten och vara med och utveckla sporten framåt. Sista året som childrenryttare är inte ”end of the world”, nästa år är det första året som juniorryttare. Vi försöker ta bort den här pressen med att det är tidsbegränsat. Tittar du på Sveriges bästa ryttare så är de inte purunga, förklarar Sofia Bengtsberg.

Det är klart att det är svårt för en ungdom att förstå att man har all tid i världen.

Hästen avgör målen

Att de unga ryttarna ändå känner press är landslagsledarna väl medvetna om.
– Det är klart att det är svårt för en ungdom att förstå att man har all tid i världen. Men det måste alltid vara så att hästen bestämmer vad som är möjligt. Vilken häst man har och vilka förutsättningar det ger måste alltid vara det som avgör vilka mål som är realistiska att sätta upp, betonar Sofia Bengtsberg.

Flera kunskapsträffar

När det kommer till spetstrupperna handlar det mycket om att förmedla kunskap och jobba brett med att ge alla samma förutsättningar inom ramen för landslagen.
– Alla är ju olika individer och behöver support på olika sätt, säger Sofia Bengtsberg.

Gemensamt för alla landslagsryttare är cirka åtta digitala kunskapsträffar om året med bland annat veterinär, FEI-steward, mental tränare, dietist och Transportstyrelsen. Man har också avsuttna fysiska träffar, exempelvis i samband med Gothenburg Horse Show. Där träffar hela landslagsledningen i hoppning ungdomsryttarna, inklusive utvecklingsgrupperna och andra satsande unga ryttare som är nyfikna på ”vägen till landslaget”.

Uppsuttna träningar

Landslagsledarna har också nära kontakt med ryttarnas hemmatränare, för vilka man hade en särskild ”Coaches Corner” i samband med GHS. Sedan är det löpande avstämningar under året med ryttarna och deras team, inklusive föräldrar.

– I år satsar vi extra mycket på uppsuttna träningar tillsammans, något som många har efterfrågat. När du inte rider är du med avsuttet och får lite uppgifter – också för att bygga en lagsammanhållning. Ska man rida tillsammans i lag på mästerskap är det väldigt viktigt med tillit och förtroende. Att man känner varandra och litar på varandra, så det försöker vi bygga mycket på, berättar Sofia Bengtsberg.

Nyligen var det en uppsutten träning på Strömsholm. Vecka 12 är det en på Flyinge. Därefter är det tre träningar i höst. Alla med Jens Fredricson.

Hela idén är att du ska känna igen dig i landslagsverksamheten och strukturen, oavsett om du rider ponny eller är senior.

Träna på att tävla i lag

Sofia Bengtsberg och Henrik Lannér lyfter fram Baltic Cup som inkörsport om man har landslagsambitioner.
– Vi tycker att det är en viktig tävling på vägen ut till de internationella arenorna. Det är lite internationellt tävlingsmotstånd på internationella arenor med internationella regler. Man får också träna på att tävla i lag, vilket det är sedan också, förklarar Sofia Bengtsberg.

Med på Baltic Cup är Anna-Clara Pettersson som är landslagsledare med huvudansvar för Baltic Cup, där ryttarna får en introduktion till landslagets rutiner.

Från ponny till senior

Under GHS syntes Henrik Lannér och Sofia Bengtsberg samspråka med Henrik Ankarcrona, Ann Catrin ”Ancan” Carlsson, Anna-Clara Pettersson och seniorernas landslagsveterinär Rasmus Westgren på läktaren.

– Hela idén är att du ska känna igen dig i landslagsverksamheten och strukturen, oavsett om du rider ponny eller är senior. Sedan försöker vi hjälpa varandra över gränserna för att göra det bättre, säger Henrik Lannér.

Mästerskapstät sommar

Ungdoms-EM i hoppning för junior, young rider och children äger rum i tyska Riesenbeck den 7-13 juli medan ponny-EM i hoppning går i franska Le Mans den 28 juli-3 augusti. Samtidigt pågår de ungas Nations Cup under utomhussäsongen med final i höst. För spetstrupperna är det extra fokus på bland andra tävlingarna i franska Compiègne och holländska Zuidwolde i vår.

– Där vet vi att de bygger svårt och att motståndet är starkt, säger Henrik Lannér om hur de potentiella EM-kandidaterna testas inför ungdomsryttarnas största mästerskap.

På frågan om Sveriges unga ryttare kan plocka hem EM-medaljer i sommar svarar Lannér och Bengtsberg i kör:

– Ja, absolut!