Lisen Bratt Fredricson ”Skapa ett olympiskt center”

OS-guld, VM-guld och EM-guld i lag. VM-guld och EM-guld individuellt. Tre världsettor, bragdguld och Jerringpris – Sverige har blivit en stormakt i hoppsporten, en sport där marginalerna är små och allt kan avgöras vid sista hindret.

Men hur kan vi behålla den här nyvunna positionen när en era och dess höjdpunkt nått sin topp? Vilka utmaningar väntar svensk hoppsport för att undvika samma öde som tennisen, där Sverige efter storhetstiden tappat sin plats i världseliten? Hur förvaltar vi kunskapen och arvet från 2000-talets framgångar, och hur ska lilla Sverige fortsatt stå sig mot världens största hoppnationer?

I dag fortsätter Ridsports serie Omtag hoppning, där Lisen Bratt Fredricson utvecklar sina tankar kring framtidens utmaningar och möjligheter.

Hästentreprenör, driver Grevlunda showjumping, tidigare OS-ryttare.

Saker som lyckas har en gemensam nämnare: kunniga människor med en vision. Det vi sett i svensk hoppning de senaste mästerskapen är frukten av 25 års arbete. Många personer har varit enormt betydelsefulla, till exempel Jana Wannius, både som förbundskapten, som involverad i aveln och som president för Falsterbo Horse Show. Jana pratade inte bara utan var med och drev på utvecklingen på flera områden. Sylve Söderstrand tog över efter honom som förbundskapten med samma högt ställda mål.

De satte sig ner och ställde frågan ”Hur ska vi bli bättre?”. De var starka ledare med brett engagemang och hade ett nära samarbete med SOK. De tog in de bästa tränarna i världen och satte en hög standard på allting. Den resa Peder (Fredricson, reds anm) gjort under snart 25 år visar tydligt hur hoppsporten i Sverige utvecklats.

Ska man göra det här en gång till är det viktigt att fånga upp den kompetens som finns bland våra bästa ryttare i dag. De här ryttarna vill väldigt gärna dela med sig till de som verkligen vill satsa. Hela ridsportvärlden kommer att skrika efter deras kompetens den dag de inte rider på högsta nivå och därför är det viktigt att Sverige fångar upp dem.

Jag skulle vilja se en akademi, ett olympiskt center där man handgripligen samlar de ryttare som vill satsa och sätter dem under samma tak som våra toppryttare några gånger om året, kanske för att få representera Sverige. Där kan man tillsammans jobba inte bara med ridningen utan med målsättningar, hur man hanterar samarbetspartners och hästägare. Till den här akademin kan man knyta även de individuella tränarna och samla alla grenar. Jag vet att SOK är positiva till idén och nu är det upp till Svenska Ridsportförbundet att också göra något. Min bild är väldigt stor men jag tror att det är den enda möjliga vägen, med den kompetens som behövs.

Ridsports serie Omtag hoppning fortsätter i morgon: Petronella Andersson: ”Det ligger i ryttarnas egna händer”