Loi Lindström i Tyskland: ”Snart kanske vi får tävla igen”

Hallå där, Louise ”Loi” Lindström, beridare på Gestüt Bonhomme i Tyskland. Hur är läget i coronakrisen?

− I det dagliga jobbar jag på och rider mina hästar som vanligt. Men jag var sjuk tidigare under våren och då höll jag mig isolerad i två veckor. Vi kan inte riskera att smitta varandra i personalen eftersom vi har 100 hästar att ta hand om.

Vad hade du för sjukdom?
− Jag hade en del symptom som stämmer med Covid-19, men jag tror inte att det var det.

Vad gäller angående restriktioner i din delstat?
− Gestüt Bonhomme ligger i delstaten Brandenburg, 45 minuter från Berlin, och här har affärerna och arbetsplatserna hållit öppet som vanligt men mer än två personer får inte träffas på offentliga platser. Längre söderut i Tyskland har restriktionerna varit hårdare.

− Kan ni tävla?
Nej. I mitten av mars var det en större dressyrtävling i Dortmund som avbröts mitt i evenemanget, och sedan dess har det inte varit några tävlingar här. Nu börjar det pratas om att ha mindre tävlingar här, kanske redan nästa helg. Det är otroligt många som har hästar som yrke här, och som behöver tävlingarna.

I Sverige får barn och ungdomar tävla från 1 juni, men inte vuxna. Vad tycker du om det?
− Jag utgår från att beslutet är grundat på att man vill lyfta barn och unga i alla idrotter. Men när det gäller ridsport måste en vuxen ändå följa med på tävlingen, så då blir det lika många vuxna som unga på tävlingsplatsen.
− Det är också viktigt att de som arbetar professionellt med hästar har möjlighet att kunna försörja sig och då är tävlingarna viktiga.

Har du tävlat något själv under din tid i Tyskland?
− Nej, jag har inte hunnit det ännu, och jag har flera hästar som borde ut och tävla under våren.

Hur många hästar rider du?
− Jag har hand om åtta hästar i varierande ålder från 4 år och uppåt.

Hur känns det att vara långt hemifrån under en sådan här krisperiod?
− I början var det jobbigt, när ingen visste hur det hela skulle utvecklas. Då var det inte roligt att vara långt från sin familj. Men nu känns det ändå som att det ljusnar.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
− Jag blir kvar här, och hoppas förstås att jag snart ska få tävla. Jag längtar efter att få visa upp det jag jobbat med, samtidigt som det också är roligt att utbilda och utveckla hästarna. Vi har dessutom en härlig miljö att göra det i.