Ludwig Svennerstål: ”Stinger är den bästa terränghästen jag haft”

Englandsbaserade fälttävlansryttaren Ludwig Svennerstål har haft en ”fast plats” i svenska seniorlandslaget sedan 2012, då han red sitt första OS. Han har ingått i de svenska medaljlagen  på tre EM, senast förra året i Luhmühlen då svenskarna tog brons och Ludwig själv blev åtta individuellt med hästen El Kazir.

Samtidigt som han satsar stenhårt mot OS, har han nu gått ut med att en av hans absoluta topphästar Stinger lämnar stallet. Ridsport ringde upp Ludwig och frågade varför, och vad som händer med den fortsatta OS-satsningen.

Varför säljer du Stinger?
– Stinger är inte min, han tillhör mina hästägare Skånegårdar AB och familjen Magnusson. Vi har haft ett långt samarbete med sikte på OS, men i och med att det blev framskjutet har det blivit rätt i tiden att sälja honom.

Hur känns det för dig?
– Jag är oerhört tacksam för det vi har gjort och åstadkommit tillsammans med Stinger. Det är naturligt att han säljs, han har blivit äldre och vi har gjort en rolig resa ihop med Ewa och resten av familjen Magnusson. De har varit väldigt bra supporters. Samtidigt är det förstås väldigt tråkigt, det är en fantastisk häst, men jag är framför allt otroligt tacksam för allt positivt som han har gjort för mig.

Vad har han betytt för dig?
– Han har betytt jättemycket. Han var fantastisk i Burghley förra året, han har vunnit fyrstjärniga tävlingar och hjälpte Sverige i Nations Cup så att vi vann serien. Det är en fantastisk häst, han är den häst som jag alltid kommer komma ihåg som en av de hästar jag verkligen tyckt om.

– Han är den bästa terränghästen jag har haft. Framför allt i Burghley, som var extremt svårt och som är den svåraste tävlingen av alla, där visade han verkligen sin nerv och hur bra han är.

Blir det tungt att lämna honom?
– Jag är ändå ganska van vid att hästarna säljs. Planen var hela tiden mot OS, familjen satsade och gjorde den här resan. När OS sedan blev uppskjutet i ett år är jag främst tacksam för att jag har fått göra den här resan – snarare än att se det som något negativt och att jag förlorar en häst.

– Skånegårdar och familjen Magnusson har verkligen satsat på det här och de har varit superlojala som hästägare. När det till exempel inte gick bra på VM av olika anledningar, då har de ändå stannat med mig. Jag har fått göra den här resan och rida deras häst, det är givetvis väldigt tråkigt att bli av med honom, men det är så jag väljer att se på det.

Hur är läget i England just nu – har du kommit igång med tävlandet?
– Vi kommer igång nästa vecka, då börjar de första tävlingarna. Jag tävlar veckan efter och börjar med lite småtävlingar. Just nu är det ju inget Burghley, och med en häst som Stinger finns det inte så mycket att göra utan stora tävlingar med stora prispengar. Det är också en tråkig del av hur det här beslutet har vuxit fram. Det har helt enkelt blivit en annan situation.

Hur ser din OS-satsning ut just nu?
– Det ser faktiskt bra ut. Jag har ju den hästen som jag red EM på förra året och några andra som är väldigt intressanta, och som ska göra lite tävlingar nu. Förutom den som gick EM har jag två som gått femstjärnigt och som det är full fart på.

– Jag har runt fem hästar som håller väldigt hög nivå, kanske till och med lite fler, och som ska kunna vara redo. Det kommer att visa sig mer i april nästa år, OS är fortfarande väldigt långt borta, men det känns som att jag har ett väldigt starkt material.

– På ett sätt är det bra med ett extra år som gör att jag kommer ha fler hästar redo. Med tanke på OS i Rio, då min äldre häst blev skadad och jag stod kvar med en häst som var lite för ung, har jag försökt ha ganska många hästar nu. Jag försöker ha en bra bredd och upprätthålla en väldigt hög nivå, så att vi kan vara med och fajtas om medaljerna.

Att komma hem utan medalj är inte aktuellt?
– Nej, exakt. Den gråa hästen som jag red på EM gjorde förmodligen sin sämsta dressyr någonsin. Men även om jag slutade åtta, vilket låter långt ifrån medalj, var vi bara ett galoppombyte och kanske en sluta ifrån. Förmodligen var det bara galoppombytet som kostade mig bronsmedaljen. Han var väldigt nära i den fajten.

Vad tror du om Sveriges medaljchanser nu när OS flyttats fram?
– Om man ser till tidigare mästerskap, har Sverige alltid varit bäst året efter stora mästerskap. Jag har ofta tänkt att vi inte har gett oss tillräckligt med tid. Vi vann silver på EM i Malmö året efter London, och vi vann silver i Strzegom året efter VM. Förhoppningsvis betyder det att vi kan ta medalj nästa år, eftersom det här verkligen är en positiv grej för oss. Jag tror att våra medaljchanser är väldigt goda.

Hur går det med dressyrträningen?
– Det går faktiskt mycket bra, vi tränar väldigt hårt. Vi har kanske en liten svaghet när det gäller galoppombytena, men det har vi tränat superhårt på i vinter – och nu ser det väldigt positivt ut.

Hur går det med din egen fysträning?
– Vi får fortfarande inte gå på gym här, men där har jag faktiskt haft väldigt bra hjälp av SOK och Jesper. Jag har köpt lite gymutrustning som jag har i min trädgård, sedan kör vi via Facetime. Det fungerar faktiskt väldigt bra, det är hårt men det är bra.

Har du någon svag punkt?
– Nej, jag har inga svaga punkter (skratt).

Var får du motivationen från för att ladda om?
– Jag är bara motiverad av att vinna OS-medalj. Det spelar ingen roll om det är idag eller om ett år. Det är det enda som gäller. Mitt fokus och min motivation förändras inte.