Magnus lämnar ett stort tomrum efter sig

Nu är säsongen igång. Årets första tävling i Horst är avklarad och vi har återvänt efter en helt ok tävling. Hade en häst som la in backen i dressyren och trodde ökning innebar galopp, ett bra maraton och en precision med tidsfel vilket ledde till att vi hamnade på en elfte plats totalt.

Med i team Persson hade vi hästarna Samba, Satir, Catcher, Zidane och Logan. Och tvåbeningarna bestod av mig själv, kusken, Annika, Pär och Britt och Jan Ove Hallgren. Vi har ätit fantastiskt god mat tack vare de fantastiska hästägarna och haft nästan skamligt roligt. En bra start på säsongen.

Annika, som inte bara varit länge i groomvärlden utan också utbildat sig till en himla massa olika saker, bland annat Steward, fick uthärda alla mina dumma frågor och regler och tips. Mycket lärorikt har det varit och ser framemot att trakassera henne med fler frågor på nästa tävling som vi åker till redan nu på söndag, det är en lång resa till Drottningens trädgård i England.

Mycket har hänt sedan jag senast skrev, jag insjuknade på vägen hem och hamnade i halvkoma, ett hingstföl har fötts på gården och en fyrbent kollega har fått lämna oss.

Någonstans känns det som att det blev för mycket på en gång, en sådan ohygglig sorg det blir när en kollega som alltid varit med lämnar oss alltför tidigt. Olyckor händer lätt, ibland är det bara en sådan fruktansvärd otur man kan ha när de tar ett alltför stort glädjeskutt i hagen. Men vad ska man göra? Ställa in dem i en box och aldrig släppa ut dem för att det finns en risk? Aldrig låta dem gå med andra i hagen för att de kan busa? Nej, hellre ett kort och lyckligt liv.

Och han levde verkligen ett lyckligt liv. Man skulle kunna skriva en bok om denna häst, det finns ingen som har sådana historier som honom. Hur han rymde inne på Scandinavium, tog ett varv runt stallarna och sen sprang in i sin egen box igen. Hur han gick från att vara en häst som bara Persson kunde leda på tävlingarna i longeringslina för han var en sådan vilde, till att Victoria på tio år kunde köra honom enbet på inomhusrace nere på Flyinge. Hästen som alltid var med och gick luciakörningar i centrala Malmö, som gick alla bröllopskörningar – för trots att han alltid bet en och aldrig riktigt kunde låta bli att hitta på hyss så visste man att han stod pall, vad som än hände. Han var en fantastisk häst denna Magnus och han har lämnat ett stort tomrum. Vila i frid Mange