Malin Axel-Nilsson: ”Skit under naglarna är danande för livet”

När jag växte upp lekte vi mycket med våra ponnyer och hästar. Det var alltid under övervakning och aldrig flamsigt eller farligt. Vi red barbacka, hoppade över stockar i skogen, åkte pulka i nysnö och packade matsäck – som oftast inte åts upp för att det var roligare att galoppera på ängen än att äta mackor.

Det var en konst att beräkna hur lång longerlinan skulle vara till pulkan för att man skulle slippa värsta snöskvättet i ansiktet men ändå behålla stabiliteten i ekipaget.

Med årstiderna varierade förutsättningarna, och vi anpassade oss därefter. På 90-talet hade man tydligen inte uppfunnit pannlampor – eller vi hästmänniskor hade i alla fall inte lyft näsan tillräckligt långt från Börjes-katalogen för att upptäcka storheten i att kunna se framför sig även under årets mörkaste månader.

Jag och min kompis Anna brukade sjunga när vi red ut. Både för att lugna hästarna, och för att förvarna andra om att vi kom på stigen eller grusvägen. Tur för oss att hästar ser så mycket bättre i mörker. I alla gångarter – vilket jag kanske inte kommer berätta för min egen dotter, men ändå.

Att rida ut barbacka med en tjock yllefilt om benen är livskvalitet. Att känna hästens värme blandat med köldnupna kinder, det är magiskt. Inte lika skönt med alla hästhår som letade sig in genom ridbyxorna, men det var det värt. Känslan av att ställa sig i duschen och låta varmvattnet sakta väcka liv i iskalla tår, det blir något extra. 

Många delar mina minnen och upplevelser. Men det är också många som går miste om den här sidan av att vara hästgalen. Goda ledaregenskaper som ansvarstagande, empati och lyhördhet utvecklas bevisligen väl i stallmiljö och kan omsättas i kommande arbetsliv. Men det är inte nödvändigtvis den som står högst på prispallen som blir den bästa chefen. Jag tror att det lika gärna kan vara mängden skit under naglarna, timmar på grusväg eller letande efter nya stigar i skogen, som danar personer vana att ta snabba beslut, vara uthålliga när det gäller och som vågar lita på sin häst, kompis eller kollega.

Lek mer med era hästar och unna er att rida ut i alla väder, årstider och miljöer. Det är bra för både oss och hästarna!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 8/2025.