KolugnEfter den krossade OS-drömmen i Rio blev det en rejäl revansch i EM i Göteborg. Therese Nilshagen tog lagbrons, satte flera personbästa och slog 80-procentsgränsen. Ovanpå det framstod hon som lugnet själv.
Dressyr
29 oktober 2017 06:10
Ridsportplus
Nilshagen: ”Jag brukar se framför mig att jag rider bra”
"Jag brukar gå igenom programmet för mig själv hela vägen från inridningen och se framför mig att jag rider bra och att jag lyckas"
Foto: MiP Media
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Du är inloggad, men någonting är fel.
Klicka nedan för att ta reda på vad.
Min profil
Klicka nedan för att ta reda på vad.
För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:
Redan prenumerant?
Logga in
Vi har bytt prenumerationsystem. Innan du kan logga in så behöver du skapa ett digitalt konto:
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Du verkade ta allt med ro under EM. Hur gjorde du?
– Jag är en ganska lugn person i mig själv men jag har även fått hjälp av vår mentala coach Kjell Enhager. Det absolut viktigaste är att man har gjort bra förberedelser. När allt fungerar på träning och det känns bra på framridningen, då ska det inte vara så svårt inne på banan.
Vilken hjälp får du av er mentala coach?
I detalj
Therese Nilshagen
I detalj. Therese Nilshagen
Ålder: 34 år.
Familj: Särbo.
Bor: Lodbergen i Löningen, nordvästra Tyskland.
Aktuell: Lagbrons, fyra i Grand Prix Special och femma i kür på EM i Göteborg. Just nu på 12:e plats i världsrankningen i dressyr.
Bästa EM-minne: ”Lagbronset, när vi stod där på prisutdelningen. Det var jättebra stämning och jätteroligt. I ett mästerskap är lagtävlan prio ett.”
– Han ger oss bra övningar, hur vi kan tänka och boosta oss själva. Och om vi är nervösa, hur vi kan slappna av, vissa andningstekniker. Det kanske inte hjälper att säga ”Slappna av då!” till någon som är jättenervös.
Har du någon särskild rutin under en tävlingsdag?
– Om jag har tid brukar jag titta på några ekipage, det är bra för mig. Jag brukar gå igenom programmet för mig själv hela vägen från inridningen och se framför mig att jag rider bra, och att jag lyckas. Och boosta mig själv med det.
Therese Nilshagen tipsar om
Att hålla sig lugn på tävling
- Bra förberedelser är A och O
Jobbet måste vara gjort hemma. När du åker iväg på tävling måste du känna att ”det här kan bli bra”. Sen kan det ju hända saker som gör att det inte blir bra. - Gör allt som vanligt
Jag försöker göra allt precis som vanligt. Ullevi är en speciell arena, men hästarna vet ju inte att det är ett mästerskap om man inte signalerar det till dem. Det är därför man måste vara lugn själv och hålla exakt samma rutiner som annars. Det ska inte bli några konstigheter precis innan start. - Hetsa inte upp dig
Jag har varit med om situationer där Dante har blivit lite hingstig på framridningen och då är det ingen idé att hetsa upp sig.
Jag vet att han koncentrerar sig när vi väl kommer in på banan. Han får inte märka att jag blir orolig. - Håll dig till din plan
Man kan behöva ändra saker beroende på hur hästen känns men man måste hålla sin linje. Se och lära av andra är bra, men inte att bli stressad och börja ändra saker i sin egen ridning på framridningen.
Andra ryttare har ju andra upplägg med sina hästar.
Hur påverkas du av tävlingsnerverna?
– Jag är generellt sett alltid mest nervös första dagen. Då glömmer jag lätt att äta och det är viktigt att ha ätit och druckit så att jag själv orkar prestera. När jag väl har varit inne på banan en gång så vet jag mer hur den är. Jag blir bättre och bättre desto längre tävlingen går, för då är jag lugnare i mig själv.
– När det var mästerskap på hemmaplan var det så klart mer nervöst, men publiken var så himla fantastisk. Folk klappade innan man ens var inne på banan, jag kände stödet. Sen får man koncentrera sig och bara göra det man ska, det är vårt jobb då.
Det blev ett väl utfört jobb i Göteborg, men ändå var det inte en överdrivet glad ryttare tv-tittarna möttes av. Vad kände du?
– Vissa tror ibland att jag inte är glad för att jag inte lägger mig på marken och skriker och tjoar. Jag tänker att ”jaja det här var den dagen och det var väl bra, men imorgon är en ny dag och det kan gå dåligt då”. Det fungerar bra för mig att tänka så. Jag blir så klart jätteglad, men jag vill inte segla iväg.
– Är man en sådan som lätt seglar iväg i det blå, dimper man snabbt ner igen. Nu gick det väldigt bra på EM, men det tog ett tag för mig att smälta det. Lussan frågade ”Har du fattat hur bra det här är?”. Det finns säkert folk som är bättre på att visa det, men jag är lika glad innerst inne.
Denna text publicerades första gången den 19 oktober i Ridsports pappersutgåva nr 20-2017.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på