Norska EM-ryttaren: ”Det ger mig möjlighet att behålla hästarna och satsa på karriären”

Liksom många andra internationella toppryttare valde Marie Valdar Longem att starta utomhussäsongen tidigt. Hon hade sju hästar med sig till Sunshine Tour i södra Spanien, en tävling hon är väl bekant med och som pågick då Ridsport intervjuade Marie.

– Det är elfte året jag är här. Det är perfekt med så många banor och fina möjligheter för mina yngre hästar. Jag trivs verkligen här och hästarna känns jättefina.

Du har flera hästar med stuterinamnet Billy med dig i Spanien. Vad är det för hästar?
– Vi samarbetar sedan många år med William Funnell som har The Billy Stud. Som junior och ungdomsryttare hade jag några fina ston som jag tävlade. När de skulle pensioneras funderade vi på vad vi skulle göra med dem. De hamnade då på The Billy Stud och används i avel. Jag har två 6-åringar med mig här, som har mammor som jag har tävlat med tidigare.

– Det känns lite extra att tävla vidare på avkommor till hästar som jag har haft så roligt tillsammans med. Jag trodde inte att det skulle vara någon skillnad, men man känner lite extra för de hästarna.

I Bordeaux red du Si La Sol de Greenbay Z, en häst som du inte har haft så länge. Vad kan du säga om henne?
– Vi köpte henne förra hösten, i månadsskiftet september/oktober. Hon hade aldrig hoppat femstjärnigt innan jag fick henne, men hon har verkligen imponerat. Hon är helt fantastisk och har ett hjärta av guld. Det är roligt, för vi har byggt upp ett bra förtroende för varandra på ganska kort tid, och den där dagen stämde allt. Det tog faktiskt lite tid för mig att inse att det gick så bra där.

Hur ser planerna ut för henne, blir hon din EM-häst?
– Efter Bordeaux har hon fått gå lite lägre klasser här i Spanien. Jag och min tränare Gregory Wathelet har pratat om hur vi ska lägga upp säsongen. Vi vill inte gå för fort fram. Det är möjligt att hon kan vara aktuell för EM, men i första hand hoppas jag på ”Boubou” där.

Vi har inte sett Algorhythem, som du kallar för Boubou, på ett tag. Vad har hänt?
– Jag kallar honom för Boubou för att han är min lilla bebis. Han opererades för kolik förra året och var borta i ett halvår. Men nu är han i gång och ska få börja tävla snart igen, med målet att vara med i Nations Cup i Drammen.

Du siktar på EM till hösten. Vilka andra framtidsmål har du satt upp?
– Drömmen är förstås att kunna kvala till OS. Sedan är planen att jag ska försöka ta mig till världscupfinalen nästa år. Nu har jag tre hästar som kan gå de största klasserna och då finns det möjlighet att rida fler kval.

– Jag har även Benito, som jag har haft sedan han var fem år. Han  kan vara med och hoppa världscupkval, även om han måste matchas så att han inte går för många stora klasser på en säsong.

Äger du dina hästar själv?
– Det är familjen som äger dem. Pappa är min största supporter och är ofta med på tävlingar. Även mamma är med så mycket som hon hinner. Det är verkligen roligt att ha dem med och att de är så engagerade. Jag är väldigt tacksam, för det ger mig en möjlighet att behålla hästarna och satsa på min egen karriär.

Rider du bara eller jobbar du med något annat också?
– Jag rider mest, men jobbar även med pappa i hans företag som håller på med konsultverksamhet inom bland annat telekom. För mig har det varit bra att få annat att tänka på också, att det finns mer i livet än att bara göra resultat på tävlingsbanan.

– Jag tycker att jag har blivit en bättre ryttare när jag har fått mer perspektiv, efter att jag har blivit klar med min utbildning och att jag jobbar med annat.
– I dag sätter jag ett större värde på när det går bra, och kommer snabbare över de tillfällen när det inte går bra.

Hur är det egentligen med att hoppträna hemma? Det sägs att du inte gillar det?
– Det stämmer. För ett antal år sedan hade jag ett par ordentliga fall när jag tränade. Jag har varit ganska rädd för att hoppa hemma sedan dess, för självförtroendet där har varit ganska dåligt. Men på tävling är det däremot inga problem.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 6/2019.