Ökat självförtroende som coach

Det är inte så lätt att vara förälder-barn OCH coach-ryttare samtidigt. Det är faktiskt omöjligt och för er där ute som fortfarande inte förstår varför hon/han inte lyssnar så kan jag bara säga att det troligtvis bara beror på mognad. Det är lite lättare när man flyttat hemifrån och lever på egen inkomst, eftersom päronen då inser att man är vuxen. Det spelar ingen roll om vem som vet mest och bäst, är man inte jämlika så går det inte. Relationen måste vara mogen.

Jag kände det lite som att det var ett test. Vår relation har såklart växt till sig och utvecklats när förutsättningarna förändrats, men att stå och coacha mamma var jag inte så jätte säker på om det skulle gå. Jag vaktade min tunga och började med att fråga om hon över huvud taget ville ha lite hjälp (annars känns det ganska så ärtsoppa)… men det kunde hon tänka sig och det gick fantastiskt bra.

Hon red precis som vi kommit överrens om och förbättrade sitt resultat med nästan tio procentenheter. Vi var SÅ glada och nöjda allihop!! Jag har visserligen varit chefens ögon från marken några gånger, men jag måste nog säga att det här gav ändå liiite mer credit och det är något JAG väldigt stolt över! Att coacha sin förälder bör vara slutprovet i tränarutbildningen.