Regler saknas för att hålla stånds borta

En stallägare i Eslövs kommun är orolig eftersom grannens marker är fulla av stånds, skriver Skånska Dagbladet.

Grannen säger till tidningen att hen ska rensa bort den. Mer än så kan inte göras, eftersom stånds är en inhemsk växt och det finns inga regelverk som kräver att markägarna ska hålla efter den.

– Om markägare väljer att inte ta tag i det så har vi inga verktyg, vi kan inte tvinga någon att ta bort stånds på sin mark, säger Cajza Eriksson som arbetar med invasiva arter vid länsstyrelsen i Skåne, till tidningen.

Däremot har länsstyrelsen tillsammans med LRF Skåne, Sjöbo, Kristianstads och Lunds kommuner, Farmartjänst och SLU Alnarp gått ihop i ett samarbete med det finurliga namnet Motståndsgruppen, som ska jobba med frågan.

Farlig både som färsk och torkad

Fakta om stånds

Stånds (Senecio jacobaea L.) är giftig som färsk planta och som torkad i hö och ensilage. Den blommar från juni till september med gula blommor. Bladen är mörkgröna och flikiga. Växten kan bli cirka en meter hög.

Stånds finns framför allt i Sydsverige men även längs norrlands­kusten. Den trivs i näringsfattig mark och finns oftast på sandig, grusig gräsmark och i betesmarker, vägkanter, skogsbryn, vallar och banvallar.

Stånds orsakar problem när den etableras på betesmarker. Friska plantor av stånds är beska och osmakliga men betesdjuren kan ändå beta dem. På magra beten ökar risken att djuren börjar beta av stånds. När växten är torkad finns giftet kvar, men den beska smaken försvinner. Djur kan därför få i sig giftet via avslagna torkade plantor som lämnats kvar på betet.

Källa: Jordbruksverket

Expandera

– Syftet med gruppen är att samordna resurser och försöka hitta sätt att lösa detta, säger Cazja Eriksson till Skånska Dagbladet.

Stånds är en mycket giftig växt för hästar och kan i värsta fall orsaka dödsfall.