Kostnaderna sköt i höjden – då bäddade hästparet för succé

Vi står på gårdsplanen på Bärsta gård strax utanför Kolbäck. Några kilometer söderut ligger Strömsholm, där allt började. Vi återkommer till det.

Bakom oss ligger det vita bostadshuset, som nu står på tur att tas omhand med renovering och målning, 19 år efter flytten hit.

– Gården var mer eller mindre övergiven då. Jag började gråta när jag såg huset första gången. Jag blev kär direkt, berättar Ulrika och pekar ut de olika gårdsbyggnaderna. Där till höger är Bagarstugan som nu är gästboende, längre ned i backen ligger den gamla stenladugården som är stall kombinerat med boende, och till vänster om den ser vi den pampiga tegelbyggnaden som rymmer stall och ridhus.

– Det fanns inget stall och inget ridhus när vi flyttade hit och det tog många år att få det som vi ville ha det, säger Charlie.

– Så här i efterhand undrar man hur vi tänkte med allt som behövde göras i ordning, men det gick ju, säger Ulrika, som väntade parets första barn när de köpte Bärsta.

Flera år i hetluften

Bakom beslutet att köpa gård fanns en längtan efter något eget. Ulrika och Charlie kommer från familjer med hästintresse, och träffades på Strömsholm i slutet av 1990-talet.  De har båda tävlat internationell hoppning, och Charlie har deltagit i världscuper i Oslo och Helsingfors.

Men så kom livet emellan och nu är det några år sedan de var i hetluften. Bästa hästen Caprinoska (SWB f -13 e Corporal VDL-Careful uppf Stall Kikstorp, Peter Gustafsson) är utlånad till junioren Leiah Cissig.

– Men nu har vi en lovande 6-åring som jag hoppas mycket på, säger Charlie.

Ulrika fattade beslutet att gå över till dressyr för ett par år sedan.

– För två år sedan hade jag aldrig ridit ett dressyrprogram, men min fina häst, en egen uppfödning efter Bravour, ville inte hoppa och jag fick byta gren, säger Ulrika som nu är uppe på Msv B:5.

– Jag har god hjälp av min dressyrtränare Linda Andersson, som har sin häst här och håller träningar i veckorna. Hon har hjälpt mig konvertera. 

Ständigt i arbete

Jodå, det finns tid över till ridning. Eller snarare så tar sig Ulrika och Charlie tiden, i ett liv där arbetet aldrig tar slut.

De första åren efter att de köpt gården 2007 jobbade Charlie på Strömsholm som hopplärare. Men 2012 släppte han det, enligt devisen ”ingen minns en fegis”. Ett tag varvade han arbetet på gården med att arbeta som hovslagare, som han också är utbildad till, men nu är det gårdsarbete på heltid och mer ändå.

På Bärsta finns närmare 30 inackorderade hästar. Till gården kommer tränare, och dessutom kan sällskap hyra in sig för en intensivkurs. Boxar hyrs ut till dem som tävlar i närheten, och Ulrika och Charlie har också ägnat sig åt uppfödning, samt hyrt ut lägenheter på gården.

Men det räckte inte när räntor och andra kostnader sköt i höjden efter pandemin.

Startade B&B

– Vi behövde ett ben till, och började hyra ut boenden per natt, och det har gått över förväntan. Vi får fina omdömen av våra gäster, och vi får träffa människor från hela världen, säger Charlie.

Det är främst Ulrika som ser till att rummen är i ordning och att frukost finns i kylskåpet.

– Många väntar sig ett enkelt bed and breakfast och är bara ute efter någonstans att sova, och så kommer de hit och blir oftast väldigt positivt överraskade, säger Ulrika.

Charlie gör en jämförelse med att ha inackorderingar.

– Inget ont om det, men det är inte lika glamouröst. Vi har ett väldigt gott samarbete med våra inackorderingar, men det är mycket jobb och många steg om dagen.

– Det är även svårt att få det att gå ihop. Många har höjt inackorderingsavgifterna ganska rejält, men vi har inte velat göra det, säger Charlie och konstaterar att det är en balans mellan tillgång och efterfrågan.

Dags för café?

Nu funderar Charlie och Ulrika på nästa steg. Ska det bli ett sommarcafé i magasinet och kanske också en festvåning?

En sak vet de. De vill fortsätta med sitt liv på gården.

– I perioder har vi pratat om att en av oss kanske skulle ha ett annat jobb, men jag har provat kontorsjobb med fasta tider och det var inget för mig. Då jobbar jag hellre från 07 på morgonen till 22 på kvällen för mig själv, säger Charlie.

Jag kan inte låta bli att fråga om deras relation inte blir sliten av att de båda arbetar på gården.

– Vi får mycket frågor om det, och antingen växer man isär eller ihop, och för oss är det bättre än någonsin nu. 

– Vi är också på olika ställen på gården och ibland träffas vi först när vi ska gå och lägga oss, säger Ulrika.

En styrka är deras olika personligheter. Ulrika är den som tänker nytt och vill framåt, medan Charlie är mer eftertänksam.

– Jag ser kostnaderna medan Ulrika ser intäkterna, och det är nog bra att vi inte båda är som Ulrika. Eller som jag, för då kanske det inte hade hänt mycket alls. 

Måste bromsa varandra

De har också lärt sig att stanna upp och se på allt de åstadkommit.

– Dagarna går i 190. Vi har inga lediga helger och det var fem–sex år sedan vi var iväg någonstans. Vi måste bromsa varandra ibland och säga: ”Stopp, vad är det vi håller på med, titta dig omkring”, säger Ulrika.

Och det är kring hästarna allt kretsar.

– Det är en tuff bransch, mycket jobb och svårt att få intäkter och utgifter att gå ihop. Men hästar är helt otroliga djur. Bara man går och fodrar så känner de av hur man mår och ger en så mycket tillbaka. Jag vill aldrig vara utan hästar, säger Charlie.

– Det här är vår livsstil och vårt livsverk, och vi vill att andra ska veta att det går att förverkliga sin dröm, säger Ulrika.

– Vi kanske inte rider på toppnivå och tjänar inte stora pengar, men vi är stolta över vad vi gjort.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 8/2026.