Lämnade landslaget – då kom lyftet

Efter fjärdeplatsen i finalen i Basel svävar Corentin Pottier en bit ovanför marken när vi möter honom – och en del detaljer går förlorade i glädjeyran. Så innan intervjun går i tryck ringer Ridsport upp Corentin för en komplettering. Vi gratulerar honom återigen till en fantastisk final och hör en häst som gnäggar alldeles intill. 

– Jag hoppas du hör Gotilas! Han säger också tack, skrattar Corentin.

Samling och psyke

Gotilas du Feuillard ger inte något imponerande intryck när han kommer in på dressyrbanan med sina 163 centimeter i mankhöjd, och han har inte de flashiga gångarterna. Men tillsammans med sin ryttare har han gått från klarhet till klarhet och ständigt förbättrat sina resultat.

– Han är en otrolig häst. Han har kanske inte de största gångarterna, men han har en fantastisk förmåga för samling och framför allt ett unikt psyke. När han går in på banan blir han totalt koncentrerad. 

Framför allt ger Gotilas intryck av att vara helt avslappnad även inne på en stor arena som Scandinavium eller finalarenan i Basel. Han har en stilla kontakt i munnen och form som ur ridhandboken. 

Hur får du honom så trygg?

– Det handlar om tre viktiga delar. Först fysiskt – att inget i kroppen skaver eller gör honom osäker. Vi jobbar nära veterinär och hovslagare, och kollar hästarna minst varannan månad. Sen jobbar vi med en fantastisk etolog, man kan kalla henne en ”hästviskare”.

Etolog lär hästen tänka

Han menar här en person som arbetar med hästen från marken, en form av horsemanship, alltså inte det akademiska begreppet.

– Många använder etologen som ett plåster, när hästen är rädd för paraplyer, män-niskor eller … grodor. Men det är inte rätt sätt. Vår etolog arbetar regelbundet med alla våra hästar, även med Gotilas, som man kanske tror inte skulle behöva det.

Man måste lära hästarna att tänka, förklarar Corentin.

– Hon ställer hästarna inför utmaningar där hon lär dem att tänka själva och lösa problemen, använda sin hjärna och inte bara reagera. När de blir rädda är det för att de ser problem, men inte ser någon lösning. Den här träningen från marken bygger deras självförtroende. 

Hon visar också hästarna att när de inte ser någon lösning, då ska de kunna luta sig mot sin ryttare, lita på ryttaren. 

– Då ska jag kunna ta hästen i hand, som man gör med ett barn.

Måste kunna klara uppgiften

Den tredje delen handlar om den tekniska träningen.

– Hästen ska vara hundra procent redo för varje del i programmet. När hästarna förstår vad som förväntas och vet att de klarar av det, då känner de sig trygga, även på tävling. Om man inte är säker på att hästen klarar uppgiften kan den bli stressad och få en dålig upplevelse. Det ska alltid kännas lätt! När Gotilas var åtta år kunde han alla delar av Grand Prix, men vi väntade tills han var tio innan vi startade i nationell GP.

Ibland får Corentin höra att han rider för konservativt, för försiktigt.

– Jag tar gärna stora risker i livet, men aldrig med hästar. Kanske skulle Gotilas gå på 80 procent med en annan ryttare – eller kanske skulle han bli förstörd. Man ska veta att man aldrig har facit. 

Hur stor del av Gotilas harmoniska uttryck är medfött och hur mycket beror på träningen?

– En bra fråga! Jag tror att kanske 75 procent är medfött. Alla mina hästar tränas på samma sätt, men en del har lättare att bli stressade. Gotilas har alltid en fin kontakt och ram, men det finns andra hästar som inte kommer att uppnå det. Vi kan ge allt och kanske göra det lite bättre, men det kommer alltid att finnas hästar som inte är ämnade för tävlingsbanan.

Lyssnar på hästen

Corentin är medveten om den kritik som riktas mot dressyren. 

– Vi måste vara ödmjuka inför andras prestationer, proffs som amatörer. 99,99 procent av alla ryttare vill väl, ingen vill skada sin häst. Vi försöker alla göra bättre.

Träningen hemma varieras. Förtroendet mellan Corentin och Gotilas bygger på att lyssna.

– Jag kan säga ”nu ska vi träna”, men då ser jag att han i stället tittar ut mot ridhusdörren till skogen. Då förstår jag direkt – han behöver något annat i dag. Och ibland är det jag som behöver det.

Inget fokus på mästerskap

Trots framgångarna i världscupen betyder brytningen med det franska landslaget att Corentin inte kommer att kunna rida några mästerskap. Men han känner nu att det råder alltför stort fokus på det inom ridsporten. 

 – När allt handlar om ett mästerskap och du eller hästen blir skadad, då är allt förlorat. Särskilt för unga ryttare är det lätt att känna sig misslyckad om man inte når dit. Men titta på Erling Haaland! Han är kanske världens bästa fotbollsspelare, men han kommer från Norge och kommer aldrig att vinna fotbolls-VM. 

Jobbar i stort team

Corentin och hans fru Camille driver en gård på 42 hektar med 35 hästar. Tillsammans med sitt team på tio personer har de verksamhet med träning, tävling, försäljning och undervisning.

– Även med ett stort team gör vi mycket själva. En vanlig dag rider vi från halv nio till lunch, sedan undervisar jag, och så blir det ett andra ridpass. Har man ett stall blir det också både företagande och grovarbete. Ibland kommer man hem från en bra tävlingshelg och kör högtryckstvätt på lastbilen klockan tre på natten. 

Från början hade inte paret tänkt ta över gården. Camilles föräldrar, Jean Claude Cheret och internationella dressyrdomaren och tidigare förbundskaptenen Isabelle Judet, hade drivit verksamheten där sedan 1978. 

– Camille studerade politik och jag läste företagsekonomi och vi hade inte tänkt ge oss in i hästbusinessen. Men så blev det! 

Camilles mamma är fortfarande aktiv i verksamheten. 

– Hon är 73 år, men hon rider två hästar om dagen och hjälper till med vår träning. Min pappa är också med och hjälper till och bygger saker. Vi skulle beställa ebb-och-flod-underlag i ridhuset och började läsa på om det. Det slutade med att han byggde hela anläggningen själv och sedan även gjorde om ridbanan.

– Vi har verkligen kul alla tillsammans, vi har verkligen ett lyckligt liv.

Ska bli pappa

Det blir också en hel del resande när paret åker jorden runt som tränare. I oktober höll de 50 (!) träningar på tre dagar i Taiwan. Veckan innan Basel undervisade Corentin i Kina i fem dagar. Om två veckor åker han till Taiwan. Men Camille har nu fått ta en paus från resandet – hon är gravid i sjunde månaden.

– Det blir en flicka! avslöjar Corentin. Och nu när vi vet det kan jag erkänna; det är också vad jag önskade mig. Det känns väldigt stort att bli pappa och det har fått mig att stanna upp lite mer än vanligt.

Fakta

Krig bakom kulisserna

En polisanmälan mot en landslagskollega och en infekterad konflikt med det franska ridsportförbundet och dressyrens förbundskapten Jean Morel. Corentin Pottiers tid  i landslaget har inte saknat dramatik. 

2023 överklagade Pottier uttagningen till EM, där han ansåg att han, då näst högst rankad av de franska ryttarna, blivit förbisedd av felaktiga skäl. Det är bara en av konflikterna han haft med landslagsledningen. 

Flera personer inom den franska organisationen vittnar också om spänningarna mellan Corentin och landslagskollegan Alexandre Ayache, 41 år. Det ska under upptakten inför OS ha uppstått hotfulla situationer mellan Ayache, 180 lång och 80 kilo tung, och Pottier, som med sina 53 kilo var lättast i hela den franska olympiska truppen, alla idrotter inräknade. Media frossade i  dramatiken, den ”intellektuelle” Pottier, mot den ”brutale” Ayache, sedan tidigare brottsanklagad i andra sammanhang.

Den franska dagstidningen Ouest-France beskriver hur det franska dressyrlaget ”långsamt imploderade” under månaderna inför OS. Men många menar att konflikten går längre tillbaka än så – ja, flera decennier – och involverar både förbundskaptenen och de två kombattanternas familjer. 

Den första juli, samma dag som man meddelade den slutliga uttagningen till OS, gjorde Pottier en polisanmälan mot Ayache som han sa hade hotat honom med våld. Han förklarade att han gjorde det för att skydda sig själv när han inför OS skulle vara i samma utrymmen som kollegan. 

”Hade jag gjort anmälan tidigare hade jag fått säga farväl till OS”, sa Pottier till Ouest-France. 

Man kom överens om att de två inte skulle bo tillsammans och Pottier sov under hela OS i sin lastbil. Han fruktade också för sin hästs hälsa och två vakter övervakade under hela OS stallarna, en som hyrdes in av förbundet, en som Pottier själv anlitat. 

När de två antagonisterna skulle mötas i OS-byn hade man kallat in en krishanterare och två psykologer.

Efter OS tog Corentin Pottier ett beslut.

 – Jag har sagt att om nuvarande förbundskapten får fortsatt förtroende, så kommer jag inte ställa upp i varken EM eller OS. Jag står för det. En kapten ska samla laget, inte splittra det, säger han till Ridsport.

Corentin menar också att förbundskaptenen Jean Morel sitter på för många stolar –  som leverantör till det franska förbundet genom sitt företag, som sportchef vid OS i Versailles och som tävlingsarrangör i Fontainebleau, tävlingar som utgör kval till mästerskap. 

 – Dressyren måste våga bli mer transparent. Vi har för mycket personliga relationer som styr beslut. Det skadar sportens trovärdighet.

Att lämna landslaget var en befrielse.

 – Jag har aldrig ridit bättre än jag gör nu. Jag har gjort personbästa i Neumünster, i Göteborg och nu i Basel. Skillnaden? Jag har roligt igen. Tidigare hade jag ont i magen innan start. Nu går jag in med ett leende, säger Corentin Pottier till Ridsport.

Fotnot: I februari i år dömdes Alexandre Ayache till fyra månaders fängelse för att 2016 ha förfalskat papper för stoet Romy (e Rousseau-Rotspon) och sålt henne utan tillåtelse från delägaren, Laurence Giroud-Bigand. När domen föll meddelade Ayaches advokat att den skulle överklagas.

Källor: Ouest-France, Sport.fr, L’Equipe.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 7/2025.