Ridsport Play med Piia Pantsu: Viktigt att inte stressa

Piia Pantsu Jönsson har varit världsstjärna i fälttävlan, haft uppdrag som förbundskapten och landslagstränare i både fälttävlan och hoppning och är nu ansvarig lärare för Flyinges beridarelever. Men hon tycker fortfarande att hon har mycket kvar att lära.
– Jag har lärt mig så mycket genom att gå från tävlingsvärlden till utbildningsvärlden. Och jag lär mig fortfarande varje dag, säger den 51-åriga Flyingebon.

Det är i fälttävlan hon har haft sina stora framgångar som tävlingsryttare, en gren med tre discipliner att lära och utvecklas i. Den internationella karriären började redan med Europamästerskap som ung ryttare. Tillsammans med Ypäjä Karuso (SWB val f -93 e Krocket-John Splendid xx) kom de stora framgångarna. Hon tog individuellt VM-brons i spanska Jerez 2002, var tvåa i Badminton året efter och trea i världscupfinalen 2005. Och så en massa topplaceringar på internationell, dåvarande trestjärnig, nivå.
– Karuso är den viktigaste hästen i min karriär. Med honom uppnådde jag allt en finsk fälttävlansryttare kunde drömma om. Jag känner mig så nöjd med min karriär när jag tittar tillbaka. Men ändå känner jag mig fortfarande ung inom ridsporten, att jag har mycket kvar att lära, säger Piia.

Gift med Fredrik Jönsson

Allsidigheten som ryttare hade hon med sig från början, inte minst efter att ha utbildat sig till ridlärare i Ypäjä i sitt hemland Finland i början av 1990-talet. Efter det flyttade hon till Flyinge och hyrde ett litet stall i den legendariska hästbyn där hon bodde samtidigt som hon pluggade idrottspsykologi på Lunds universitet. Hon träffade sin man, hoppryttaren Fredrik Jönsson, 1992 och de har nu två barn tillsammans.

På den tiden fanns det en annan känd finsk ryttare på Flyinge, nämligen VM-silvermedaljören i dressyr i Stockholm 1990, Kyra Kyrklund.
– Hon var en stjärna och en stor förebild. Jag följde henne i mycket och så fort jag var färdig med mitt för dagen tog jag mig till stora ridhuset i Flyinge och tittade på henne när hon red eller undervisade. Jag lyssnade och var hungrig, säger Piia, som dock aldrig har haft något samarbete med dressyrryttaren från Finland.
– När det gäller det rent tekniska i hoppningen och terrängen kan jag inte säga att jag har haft någon direkt nytta av att följa Kyra, men däremot av att lära mig hur hästarna ska tränas för att bli mer liksidiga och självbäriga. Det lägger ju grunden i all hoppning också, fortsätter hon.

Kyra Kyrklunds metod och system har demonstrerats i åtskilliga clinics runt om i Sverige och även kommit ut i bokform.

”Det har jag tagit med mig i den roll jag har nu”

Kyra Kyrklunds målande beskrivningar är välkända världen över, som till exempel liknelsen mellan hjälpgivning och en sparkstötting. ”När sparkstöttningen fått upp farten slutar man sparka och först när farten avtar sparkar man på igen”. Mycket av hennes filosofi handlar om tydlighet i ryttarens hjälper och den egna balansen.
– Hennes sätt att beskriva saker och ting bildmässigt gjorde att jag förstod mycket mer om till exempel hästens muskulatur och hur den arbetar. Det har jag tagit med mig i den roll jag har nu.

Under åren i världseliten i fälttävlan lade hon lite extra energi och fokus på dressyren när det behövdes för att ta en topplacering eller vid mästerskap. Karuso hade bland annat en fin trav med stort register.
– Det var alltid viktigt, och en avvägning, att få lagom anspänning i en så het och vältränad häst. Jag räknade stegen i programmen, visste precis hur många steg jag hade genom ett hörn innan en ökning och hur jag skulle trycka på. Men jag tränade inte dressyr för någon, utan såg och lärde och jobbade mycket med att hitta rätt känsla och elasticitet i hästen.

Flyinge är återigen basen i Piias ständiga lärande. Där arbetar hon som huvudlärare i hoppning och fälttävlan för beridar- och hippologeleverna sedan 2018.

Hon är också förbundskapten och tränare för norska landslaget i fälttävlan sedan 2017.

Tävlar lite till husbehov

Hon lyfter Flyinges stallmästare och lärare Jens Fredricson och hans kontaktnät som en av källorna till ny kunskap. Nu har hon tre hästar att rida, men hinner inte alltid rida alla själv varje dag. År 2008 sadlade hon om från fälttävlan till banhoppning och numera tävlar hon lite till husbehov när det hinns med.

När hon ska ge exempel på några av sina senaste lärdomar kommer svaret snabbt:
– Vikten av att ge allt lite mer tid, att känna efter lite mer och våga backa tillbaka och få mer helhetsförståelse.
– Jag har också fått läsa mycket mer ridlära, att rent teoretiskt förstå hur allt hänger ihop. Nu kan jag mer se redan när en häst rör sig på marken hur den kommer att hoppa, eller på hur en människa går hur den kommer att rida.

Snabbheten måste sitta i ryggmärgen

Det livslånga lärandet till trots, det finns saker som Piia Pantsu tror är svårt att lära sig:
– Att rida riktigt fort i terrängen. Det var lite mitt varumärke. Det är ju svårt att träna på, det måste man nog ha i ryggmärgen. Antingen är man en snabb ryttare eller så är man inte det.

Fakta

Hållpunkter i Pia Pantsu Jönssons karriär

• 1990–1992: Ridlärarutbildning i finska Ypäjä.
• 1993: Flyttade till Sverige, pluggade idrottspsykologi på Lunds universitet. Därefter blev hon diplomerad tränare och beridare i Sverige.
• 1997–2016: Landslagstränare i fälttävlan för Finland.
• 2002: VM-brons i fälttävlan.
• 2003: Tvåa i klassikern Badminton.
• 2008: Slutade med fälttävlan och satsade helt på banhoppning.
• 2008-2016: Landslagstränare för Finlands juniorer och unga ryttare i hoppning.
• 2016-2017: Förbundskapten och landslagstränare i fälttävlan för Danmark.
• 2017 och tillsvidare: Förbundskapten och landslagstränare i fälttävlan för Norge.
• 2018: Började arbeta på Flyinge som ansvarig för beridarutbildningen i hoppning och fälttävlan samt hippologernas fälttävlan och hoppning.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2022.