Rörd (och lite stolt)

Jag kom tillbaka till Belgien igår efter att ha kört hem igen. Mina kollegor tror inte att jag är klok när jag ibland väljer att köra hem istället för att flyga, men faktum är att det bara tar mellan åtta och nio timmar att köra till Sverige. För oss svenskar som är lite vara vid stora avstånd är det inte så farligt, men i ett land som är lika stort som Småland så är det helt vrickat att köra så långt.

Mina två inlägg förra veckan om ”Hästtjejer för dummies” har tillsammans delats på Facebook över 13200 gånger och Tidningen Ridsport ökade 133% förra veckan enligt officiell svensk statistik. Jag säger inte att det enbart är min förtjänst, men jag har i alla fall en del i den ökningen. Tidningen Ridsport är återigen den största sajten i Sverige för ridsport. Dessutom så är Havrepappa den mest länkade bloggen på Bloggportalen i kategorin ”djur” för tillfället.

Jag känner mig rörd och tacksam över ert gensvar, och faktiskt ganska stolt. Utan er läsare så är jag trots allt ingenting. Det är fantastiskt roligt att vara tillbaka, och jag skall göra vad jag kan för att hålla ångan och intresset uppe. Kapitel tre av ”boken” bearbetas just nu i mitt huvud och det kommer så småningom.

Helgen i Skåne avslutades med att vår lilla pålle ”Lilleman” debuterade i MSV B på Sydslätten igår innan jag påbörjade min resa hem. Det var ömsom vin och ömsom vatten men jag är ändå stolt över vår lilla sexåring. Visst, det var helt uppenbart många ”spöken” i Sydslättens manege igår, men ändå… där emellan så var det riktigt, riktigt bra. Det är ju mycket bättre så än att det är ett ”jämntjockt” protokoll.

Än en gång, tack till er, ni är helt fantastiska!