Så gjorde vi efter förlossningen

Lisa-Maria Norlander från Eskilstuna är examinerad unghästutbildare och fick en dotter för snart två år sedan.
– Jag testade att rida lite efter några veckor, men det gjorde ganska ont. Då hade jag inte ridit på ett halvår, eftersom jag hade slutat rida i mitten av graviditeten. I och med det tappade jag mycket muskler, berättar Lisa-Maria Norlander.
– Sedan tog jag mig successivt in i det och kände efter vad som funkade. Efter två månader smög jag i gång mer på allvar och det gick jättebra. Det kändes bra att vara tillbaka i sadel, jag blev glad av det och det var inspirerande.

Lisa-Maria frågade inte någon läkare eller barnmorska till råds innan hon började rida igen.
– Man får känna efter vad som funkar för en själv, lyssna på kroppen helt enkelt. De första gångerna kändes det som om hela livmodern skulle åka ut, men man får ta det lugnt i början.

Josefina Gunnarsson, bor i Brantestad, Vimmerby. Hon fick en dotter för 2,5 år sedan och jobbar som unghästutbildare med runt tolv hästar i träning.
– Jag valde kejsarsnitt för jag visste att många fått problem efter vaginal förlossning. Jag satt upp första gången ungefär två veckor efteråt och gjorde min första tävlingsstart en månad senare, säger Josefina.

– Det var många som ifrågasatte om jag skulle rida, men jag pratade med min läkare och han sade att jag skulle känna om det inte fungerade. Lite ont gjorde det väl i början, men som ryttare är man van att kämpa på ändå.

Josefina fick hjälp av sin sambo, mamma och lillasyster att pussla samman vardagen.

– I början bar jag inte vattenhinkar utan bad om hjälp med sådant, även om det tog emot att inte klara allt själv. Jag ville hellre kunna rida, så jag försökte välja bort annat som kanske inte var bra för kroppen.

– Jag kan inte säga att jag har fått en annan inställning sedan jag fått barn, att jag är ängslig eller så. Tvärtom är det så att när jag väl sitter i sadeln, så sitter allt i rygg-märgen, då rider jag bara på.