Sälja häst

För ett tag sedan var det en artikel i ridsport angående att köpa häst och vad man skulle tänka på mm. När jag läste detta som uppfödare, tränare och utbildare av unga hästar som har ett litet enskilt bolag blev jag både ledsen och ganska upprörd. I dagens svåra tider att sälja hästar där det känns som man ger bort dem långt under vad de kostat, för att de inte blev riktiga superhästar utan trevliga individer på en medelnivå. Men även de riktigt fina får man dåligt betalt för. Då står det att man rekommenderar köpare att köpa av näringsidkare för det är säkrare, och det är det verkligen om köparen är privatperson, så till den grad orättvist att jag som säljare bara vill sälja till andra näringsidkare. Det finns aldrig garantier när man köper ett djur, jag kan bara sköta om det väl, träna det och säga som det är när det gäller eventuella skador eller annat som säljare. Men det räcker inte, man skall ha ansvar långt utöver vad man möjligen kan känna till, utom om man låtit totalröntga hästen mm för massor med pengar, och vem har råd med det när hästen säljs för 30-70000 kr?

Något som kan vara intressant att veta som icke uppfödare är att en 3 åring har kostat mig ca 80 000kr i rena kostnader, och då räknar jag in eget stall inte uppstallning, kostnader för hingst, semin och veterinär i samband med det, hovslagare, veterinär med vaccination och foder. Inte något för skötsel eller ev utbildning (som ofta krävs för att kunna sälja dem). Sedan skall jag sälja min 3 åring för 60 000kr och dessutom vara beredd att köpa tillbaka den i två år och då kanske dessutom få lägga på stallkostnader och annat? Är detta rimligt? Byter köparen dessutom försäkringsbolag så står jag där i ännu sämre läge. Jag kan inte styra hur köparen rider och sköter hästen, jag kan inte styra om köparen väljer att byta försäkringsbolag men jag skall vara beredd att betala för alla missar den stackare icke näringsidkaren gör om man skall tolka lagen lite krasst. Är det rättvist? Personligen har jag haft tur med de hästar jag sålt, öppna kort och tur såklart, men när det händer en nära vän så kan man ju inte låta bli att börja fundera själv, är hästarna värda att gå i personlig konkurs för, som enskilt bolag är det vad som kan hända. Är det värt att föda upp hästar i Sverige idag annat än möjligen till sig själv för eget bruk? Svaret jag kom fram till på dessa frågor var nej. Så nu går 5 generationer fin stolinje i graven, i alla fall tillfälligt i väntan på ljusare tider, nu tävlas de istället och aveln läggs ner. Jag hade bara liten skala med ca 4 föl per år men det håller inte. Och de hästar som skall säljas nu kommer säljas till näringsidkare.
Det finns rötägg bland säljare och det finns rötägg bland köpare, jag tror de allra flesta försöker sitt bästa, problemet blir när det inte är någons fel alls, men försäkringsbolaget säger nej och så får säljaren ta hela smällen och lite till, det är inte rättvist!