Skadan mörkades när dressyrföretagaren köpte häst: ”Berättar för att inte fler ska råka illa ut”

Det var i slutet av förra året som Anna Bråkenhielm och hennes företag Skillinge Dressyr var på jakt efter en meriterad tävlingshäst.

− Vi behövde en häst med rutin till våra yngre beridare, eftersom vi främst har unghästar annars. Via en hästförmedlare fick vi kunskap om ett 17-årigt elitsto i Holland, som gått Intermediaire II. Vi såg en video och fick veterinärintyg.

Den svenska förmedlaren var också säljare av hästen. Anna Bråkenhielm ställde en del frågor till förmedlaren om hästens bakgrund och tidigare ägare, men det kunde förmedlaren inte svara på. Och så var det ju tvunget att bli en snabb affär eftersom andra också ville ha hästen.

− Förmedlaren var dessutom på väg till Holland och måste få pengarna för att få hästen med sig hem. Jag befann mig i Bolivia, i en annan tidszon, och kunde inte göra de efterforskningar jag normalt gör, som att ringa tidigare ägare, veterinär, och uppfödare.
− Men jag fick bekräftat att hästen var frisk, och lade dessutom in en klausul i kontraktet om att köpet skulle gå tillbaka om det skulle visa sig att hästen hade någon skada som kunde vara avgörande för användningsområdet.

Fick veta via sociala medier

När hästen anlände hörde Anna Bråkenhielms dotter till de lyckliga.
− Hon blev helt överlycklig över att vi äntligen har en häst i verksamheten som inte är busig unghäst, utan en läromästare.

Men den lyckan tog snabbt slut, när sanningen kröp fram – via sociala medier.
− Efter köpet lade jag upp en bild på hästen på Facebook. Det ledde till att en kvinna från Belgien hörde av sig och undrade om säljaren hade berättat.
”Om vadå” undrade Anna Bråkenhielm.
”Om gaffelbandsskadan” fick hon till svar.

Efter köpet lade jag upp en bild på hästen på Facebook. Det ledde till att en kvinna från Belgien hörde av sig och undrade om säljaren hade berättat.

Stoet hade haft en gaffelbandsskada i samband med sista fölet, och hade sedan sålts som avelssto till ett reducerat pris. I det kontraktet stod det också att hon var avsedd för avel. Men köparen provade ändå att sätta igång hästen och det gick vägen. Stoets reds med stor försiktighet och kunde tävlas en del av en holländsk proffsryttare, trots skadan hon haft.

− Proffsryttaren hade skrivit ett brev som låg i passet och skulle följa med till nästa köpare, men förmedlaren sade att det hade ramlat ur passet, och nekade dessutom att etablera en kontakt mellan oss och tidigare ägaren, berättar Anna Bråkenhielm.

Köpts för halva priset

Stoet såldes först till en svensk mellanhand i Holland, och såldes sedan vidare till den svenska förmedlaren som Anna Bråkenhielm köpte av. Hon fick ganska snart klart för sig att den första mellanhanden hade köpt hästen för ungefär halva priset, just på grund av dess skadehistorik.

− Den holländska säljaren hade fått veta att hästen skulle till en äldre dam i Sverige som ville ha henne som promenadhäst och till avel.

Anna fick också veta att det fanns papper från två olika veterinärbesiktningar, en där hästen gick igenom, en där det blev en reaktion på ett böjprov.
− Den svenska förmedlaren blev rasande när jag berättade vad jag hade kommit fram till. Mitt bud var att vi skulle få ett prisavdrag, även om vi hade rätt att häva köpet enligt kontraktet. Men säljaren gick inte med på varken prisavdrag eller att köpet skulle hävas.
− Vi kan naturligtvis driva detta rättsligt, men jag är inte säker på att det finns några pengar att hämta ut hos säljaren, säger Anna, som nu står med en häst som får ridas mycket försiktigt, och dessutom har en reservation i försäkringen efter att gaffelbandsskadan blev känd.

”Inte köparna som bestämmer priset”

Den svenska hästförmedlaren säger att hon var beredd att låta köpet gå tillbaka, men inte att göra ett prisavdrag.
− Givetvis är det inte köparna som bestämmer vilket pris jag ska sälja en häst för. Jag erbjöd mig att ta tillbaka hästen direkt men det ville inte Anna vid det laget. Hon ville fortsätta leka detektiv och hon ville även undersöka hästen hos veterinär, säger säljaren.

Ridsport har tagit del av de textmeddelanden som skickats mellan parterna, och där framgår det att säljaren förklarar att hen inte längre vill ta tillbaka hästen.

Eftersom köpet skedde mellan två näringsidkare, är det köplagen som gäller. Det innebär att säljaren har upplysningsplikt, och att köparens undersökningsplikt går längre än när köparen är en privatperson, som i fallet med Lisa Englund som köpte en sjuk ponny, vilket Ridsport tidigare skrivit om.

− Jag kunde naturligtvis ha insisterat på att få kontakt med tidigare ägare, men jag hade å andra sidan en bindande klausul om att köpet kan hävas, säger Anna Bråkenhielm, som tidigare bara har goda erfarenheter efter att ha köpt hästar från Holland och Tyskland, men då utan att ha använt sig av svenska förmedlare.

All information som jag får från dem jag handlar av får givetvis mina köpare.

”Ingen aning om skadan”

Säljaren hävdar att hen inte har undanhållit någon information.
− All information som jag får från dem jag handlar av får givetvis mina köpare. Jag hade ingen som helst aning om skadan. Det är dessutom flera led tillbaka och längesedan.
− Jag köpte hästen via en svensk kontakt i Holland som en tävlingshäst med färska resultat. Den hade en ny besiktning och röntgen när jag köpte.

Till syvende och sist blir detta en fråga om vad en köpare kan begära att en säljare ska veta om hästens tidigare historia, och hur många led tillbaka man som köpare måste gå för att få fram fakta om hästens förflutna.

För Anna Bråkenhielm var det genom sociala medier hon fick veta sanningen om hästen.
Hon har lagt mycket tid och kraft på den här hästaffären, och är tacksam för den hjälpsamhet hon mött från stoets tidigare ägare.
− Vi som arbetar professionellt med hästar vet ändå vad vi gör, och det är trots allt värre när människor som inte är lika vana blir lurade, säger Anna Bråkenhielm.