Topphästen kommer lösa alla mina problem

Detta är tyvärr en domedagskrönika, så ni som inte orkar med mer negativitet kanske ska sluta läsa här.

2023 går vi mot samma situation beträffande grovfoder som 2018, kanske ännu värre. Jag har fodrat vissa av flockarna med hösilage sedan de släpptes ut för 1,5 månad sedan, eftersom gräset liksom aldrig kom i gång att växa ordentligt. Här i Skåne har vi förstaskördar som ligger på mellan en tredjedel och hälften av ett normalt år. Det ska bli spännande att se hur många skrupelfria opportunister som ska importera och sälja oätligt grovfoder för hutlösa summor i år.

Jag har fodrat vissa av flockarna med hösilage sedan de släpptes ut för 1,5 månad sedan.

Om jag ska fortsätta gnälla så kan jag meddela att såväl ett vanligt föl som ett toppklassföl härifrån kostar samma som det gjorde för 20 år sedan. Problemet är ”bara” att i dag är där inte många som är sugna på att investera i ett föl.

Vad ska man då göra med dessa fina hästar; rea bort dem och sabba marknaden ännu mer eller försöka överleva en dag i taget och hoppas att de blir stjärnor som 3-åringar och att de då kan sälja sig utan alltför många mellanhänder som ska ha sin del av kakan?

Detta för mig osökt in på nästa kugge i ekonomihjulet: priset för unghästutbildning. Vet ni, jag tror, utan att ha räknat speciellt noggrant på det, att det i det långa loppet blir billigare att skicka sin 2,5-åring till Tyskland för inridning och utbildning, än att lämna den hos vissa, förvisso väldigt duktiga, inridare här i Sverige. Detta inkluderar resa fram och tillbaka till Tyskland. Det är ju helt galet, eller?

Samma sak med stona; att rea bort utmärkta avelsston är att ”bita sig själv i rumpan”, att låta dem gå tomma är helgerån, så vi seminerar. Vi betalar de allt högre avgifterna som de ledande hingsthållarna dikterar att vi ska betala omgående, utan några garantier för vare sig dräktighet eller i vissa fall spermakvalitet. Om vi sedan får ett superföl hoppas vi att samma hingsthållare ska upptäcka det fantastiska fölet, köpa det för en oerhört stor summa pengar, exploatera det som unghäst och sedan tjäna sjukt mycket pengar på det, pengar som vi aldrig kommer i närheten av.

Vi betalar de allt högre avgifterna som de ledande hingsthållarna dikterar att vi ska betala omgående.

Ja, jag är lite bitter i dag, men det går säkert över tills i morgon. Jag är ju i grund och botten är en fullfjädrad hästmänniska med en oanad talang för att sticka huvudet i sanden och bara ”veta” att förr eller senare föder jag upp den där topphästen som ska lösa alla mina problem.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2023.