Ulrika Fåhraeus: ”Stoppa bottendöden i ridsporten”

Ingen vill hellre än jag skrika NEJ när någon påstår att ridning är en överklassport. I Sverige är ridning en folksport, vill jag envist hävda. Men innerst inne vet jag att det de säger håller på att bli sant igen. Det blir allt dyrare att hålla på – syret minskar underifrån och botten­döden breder ut sig. 

Parallellt med stålbadet om etik och moral står ridsporten mitt i stora ekonomiska utmaningar. Prishöjningar på nödvändiga varor och tjänster slår mot hästägandet. Startfälten krymper, vilket drabbar SvRF och klubbarna. Samtidigt har RF minskat anslaget till SvRF med tolv miljoner. Ordförande Sandra Ruuda sa nyligen i en intervju att klubbarna nu får vända sig till kommunerna för stöd. Kommuner som kämpar med neddragningar och som har en uppsjö av prioriteringar att ta hänsyn till. Man ska också försöka hitta ”partners”.

Ridsporten sticker ut med mängden aktörer som ska ha betalt.

Men – hur ser krisberedskapen ut? Hur värnar SvRF bredden, som föder en hel näring och där nya talanger danas? Att det blivit snordyrt att ha häst kan inte SvRF rå för, men de borde kunna se till att inte kostnaderna för tävling också skenar. Svenskt idrottsliv bärs av tradition upp av ideella insatser. Ridsporten sticker ut med mängden aktörer som ska ha betalt; en banbyggare till exempel kan ta femtusen per tävling eller mer. Utöver det ska Equipe, domare, överdomare, placerade ryttare, Swedbank pay och distrikten ha sin del av tävlingsavgiften och det blir inte mycket över till klubbarna. Klubbarna vars eldsjälar sliter och som nu alltså uppmanas att tigga hos kommunerna. 

Tyvärr finns det fler mörka moln på himlen. Även travets startfält krymper och i juli höjde regeringen spelskatten, vilket beräknas sänka travets intäkter med omkring 200 miljoner kronor per år. Då travet via ATG hittills hållit ridsporten under armarna med omkring 55 miljoner årligen, finns all anledning till oro. Dessa pengar fördelas av Hästnäringens Nationella Stiftelse, HNS. Exakt hur den höjda spelskatten kommer att drabba ridsporten återstår att se, men ett kraftigt minskat stöd från ATG är att vänta. 

Är ridning som folksport snart ett minne från en svunnen tid?

Hur som helst ekar tanken i mitt huvud: vad görs för att rädda bredden och underlätta för klubbarna? Är det ens någon som bryr sig? Är ridning som folksport snart ett minne från en svunnen tid? Bredden krymper och kostnader skenar – går det att vända på skutan?

Njutning

Avkopplingsritter i kvällningen.

Avsky

Hat och polarisering.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2024.