Varje dag i stallet 
är som julafton

Glöm inte årets sista sportkrönika, stod det i mejlet från redaktionen. Okej, fint. Och vad ska den fyllas med? Hattar och hjälmar? Ett två månader gammalt SM? Någon tävling i Spanien utan publik?

Det får bli något lite mer filosofiskt, så här i juletid. På sportnyheterna i tv visas fotboll och handboll inför tomma läktare. Fotbollsspelare kramas som om inget hänt och det är fortfarande två lag med elva spelare på plan, inte åtta. Handboll spelas dessutom inomhus. Det finns säkert förklaringar. Men visst kan man undra när man tänker på all inställd ridsport, även på låg nivå där varken publik, ekonomi eller logistik kan vara orsaken.

I min värld framstår ridsporten som ett gott exempel. Det har varit skit utan Falsterbo, världscupen på tv och Friends. Samtidigt helt logiskt. Och en nyttig insikt. Sportklyschan ”världens viktigaste oviktighet” har blivit en sanning.

Jag kommer att älska beskt kaffe, bara jag får vara på tävling igen.

Nästa gång jag får sätta foten på en stor tävlingsplats kommer jag att göra det med en ny och större känsla än i det gamla livet. Sedan gäller det bara att hålla kvar den djupa insikten om att inte ta något för givet och aldrig mer gnälla över struntsaker som rävgiftskaffe och sega mackor i pressrummen. Jag kommer att älska beskt kaffe, bara jag får vara på tävling igen.

Senast det begav sig var i Scandinavium i februari. Jag hade inte tänkt åka. Same same, tänkte jag. Men jag åkte. Det är jag glad för i dag. Lika glad som för årets alla SM. Ansvar och engagemang hand i hand, utan dollartecken i ögonen. Jag blir stolt över min sport.

Kanske blir det en slags världscupfinal i Göteborg i påsk. Arrangören och FEI jobbar som illrar på att få ihop en variant för de västeuropeiska ryttarna. Wow. De hade lika gärna kunnat säga ”det går inte”.’

Men det största ljuset har vi mitt framför näsan, varje dag.

Idéerna spirar. Saab lanserar en digital svensk dressyrtävling och FEI klurar på internationella varianter. Det ersätter naturligtvis inte livetävlingar, men
vilket spännande alternativ. Tänk om även ryttare på lägre nivå kan få mäta sig med utländska konkurrenter. Klimat-smart, bra för hästarna och billigare.

Det gäller att greppa alla ljus som går i mörkret. Men det största ljuset har vi mitt framför näsan, varje dag.

De står där i stallet och väntar på oss, i en förhållandevis smittsäker miljö. De ska ha sin mat och motion, nu som alltid. I dessa dagar känns varje dag i stallet som julafton.

#vilyftervarandra. Jag vill hylla hovslagaren Carina Hallgren som aldrig tappar humöret med min otåliga häst.

Trängseln i julhandeln. Hur tänker folk?

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2020.