Vi måste alla jobba för svenska tävlingar!

Jag är precis hemkommen från internationella tävlingar i norska Drammen när jag skriver den här krönikan. Tävlingarna var givande och bra, många klasser för både yngre och äldre hästar samt nationshoppningar för ungdomar.

Just en sådan tävling som behövs för att ta fram nya hästar och ryttare, samtidigt som man kan starta de mer rutinerade hästarna. Men trots att Norge är ganska nära så drar kostnader för transporter och starter iväg till ganska stora summor.

Jag var tidigare i våras i Italien med ett antal hästar som behöver rutin. Med dagens priser på bränsle med mera blir kostnaderna jättehöga. Så med det perspektivet är Drammen väldigt nära och bra.

Trots att Norge är ganska nära så drar kostnader för transporter och starter iväg.

Men jag tänker att tävla i Sverige vore ännu bättre! Vi har flera bra nationella alternativ på olika travbanor och andra anläggningar, men tyvärr ingen som anordnar tävlingar på lite lägre internationell nivå.

Detta medför att hela Europa är fullt med svenska ekipage som tävlar på en ganska låg internationell nivå för att få rutin. En rutin som vi till viss del borde kunna få hemma. Vad kan vi då göra åt detta?

Jag tror att en sak är att vi som rider helt enkelt startar mer hemma innan vi ger oss iväg på äventyr i Europa. Jag kan notera att vår svenska världsetta i hoppning i år startat bland annat i Helsingborg, Sundbyholm och Henriksdal med sina bästa hästar innan han åkt på stortävlingar utomlands.

Jag tror att alla ryttare behöver tänka på detta; skaffa rutin och erfarenhet närmare hemma – och när ni åker långt, se till att vara förberedda så ni kan tävla på riktigt.

120-hoppning är inget mer än det, även om den rids i Spanien eller Belgien.

Så starta mer svenskt, det vinner alla på. Arrangörerna får bättre startfält och möjlighet att få in mer pengar. Pengar som vi ryttare får nytta av genom att de investeras i tävlingsplatserna. Det ger oss bättre tävlingar med mer och hårdare motstånd. Detta gör svenska ekipage mer rustade för större uppgifter. Arrangörerna får bättre ekonomi och så småningom kanske någon vill ordna internationella tävlingar på lägre nivå i Sverige, vilket vore toppen!

Så min slutsats är: starta mer svenskt. 120-hoppning är inget mer än det, även om den rids i Spanien eller Belgien.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2022.