Vilket koncept rider du efter?

Vi visar alla som kommer hit hur vi vill att våra hästar ska bli hanterade och ridna. För många kan det kännas som att vi dumförklarar deras tidigare kunskaper men vad det handlar om är att vi vill att hästarna ska bli hanterade likadant varje gång och att de ska bli rättvist behandlade. Vad som är tråkigt att uppleva med krocken mellan engelsk ridning och westernridning är att det skapas missuppfattningar. De flesta volontärer som kommer hit och som försöker förstå hur hästarna här arbetas får en aha-upplevelse och lär sig massor om hur de kan arbeta sina hästar på ett rättvist och förståeligt sätt för hästen. Vad som är trist är att de tror att det är kopplat till western. Och de som arbetar vid centret tror att de som rider engelskt automatiskt har dålig hästhantering och ridning. De tror att vi hänger i hästarnas mun och inte ger någon eftergift. Det som kallas horsemanship, och de som följer Parelli och Monty Roberts till exempel, är kopplade till western och motsatsen till det blir då engelsk.

Detta diskuterade jag med vår tränare Chessie när han hade tre av våra volontärer hos honom för lektioner häromdagen. En av våra volontärer menade att hon tyckte bättre om western för att det var mer logiskt att jobba hästen så. Chessie däremot svarade att det inte har någon som helst betydelse vilken typ av sadel du sätter på en häst, och ville mer veta hur hon hade lärt sig rida, inte vilken typ av sport hon ridit. Efter lektionen pratade vi om hur människor sätter de olika hästsporterna i fack med förutfattade meningar. Om du hänger i hästens mun utan syfte och utan att ge eftergift är det dålig ridning (alternativt annorlunda om du vill se det så) oavsett om det är dressyr, hoppning eller någon annan form av sport. Istället för att låta sporten vi utövar sätta färg på hur du faktiskt arbetar din häst, borde vi istället börja prata efter vilka koncept vi arbetar efter.

Sättet som vi arbetar våra hästar på här är baserat på samma koncept jag har tränat mina hästar, enda skillnaden är att här lär jag mig exakt varför vi gör som vi gör och det är fantastiskt när jag inser att vi har kopierat hästarnas beteende gentemot varandra för att kunna träna dem att göra det vi vill. Den ökade förståelsen för hur hästar fungerar i flock och hur de tänker gör mina metoder att arbeta dem bättre. Jag är så tacksam att jag har Diane och Chessie som kan lära mig ett koncept som för mig är det rätta, oavsett om det är i en western- eller dressyrsadel.

Det har varit mycket fokus på träning den senaste veckan, och vi har ägnat mycket tid med att arbeta våra hästar. Den här veckan lyckades jag sätta på en repgrimma på Diesel och leda honom ut i trädgården, det var så rörande att han lät mig göra det att jag nästan blev tårögd. Det är en fröjd att se att hans rädsla för oss minskar för varje dag och att han verkligen försöker lita på oss. Hans hudproblem är nästan helt borta. Hela hästen ser friskare och gladare ut. Vår volontär Karen har haft våra nya vilda burro Tallulah som projekt och har tränat med repgrimman för att förbereda henne på vad som komma skall, hon är helt ok med att ha grimman över nacken men är fortfarande ytterst tvekam när vi börjar trä den över mulen. Vår vildhäst Leican däremot är inte det minsta vild längre, vi kan sätta på grimma och leda honom. Det är intressant att se hur mycket snabbare en vild häst blir hanterbar i förhållande till en häst som blivit misshandlad eller dåligt behandlad.

Jag hoppas att jag snart kan ta en lektion hos Chessie med min, förhoppningsvis, nya projekthäst Coyote.
/LOVISA