”Vinst på en dressyrtävling är bara att glömma”

Svensk dressyr har kanske aldrig varit så stark som i dag – på elitnivå. Det stod klart under SM-tävlingarna på Strömsholm. Men för ryttare och arrangörer på lägre nivåer ser verkligheten ut på ett helt annat sätt. Första helgen i juni genomförde Romeleåsens Sportryttarförening i Skurup en dressyrtävling, med plats för 160 starter. Det blev 61 starter.
− Vi har tidigare haft dressyrtävlingar med klasser upp till Lätt A och startfälten har varit sådär. I år satsade vi på högre klasser och hög­re premier. Vi har också lyssnat på ryttare som önskade kvalklasser för unghästar, men jag kan inte påstå att satsningen gått hem, säger Christina Andersson, ordförande i Romeleåsens Sportryttarförening.

De två unghästklasserna fick tre respektive två starter. Trots att sponsorpengar bekostade premierna gick tävlingarna nätt och jämnt ihop.
− Vi har hög kvalitet på våra tävlingar, och med ett överskott på 67 kronor är det inte ekonomiskt försvarbart att arrangera dressyrtävlingar. Det räcker inte ens till diesel till traktorn, säger Christina Andersson.

Vill inte tävla
Samma helg arrangerade även Stensäters Ryttarförening i Skåne en dressyrtävling, med klasser från Lätt C:1 till Medelsvår B:5.
− Vi hade 86 starter på två dagar, men kapacitet till betydligt fler. Vi sätter inte längre något maxantal när vi skriver propositionen, säger Ulf Wernberg, tävlingsledare i föreningen.
− Dressyrryttarna vill tydligen inte tävla längre. De verkar välja pay and ride i stället, fortsätter han.

Kan glömma vinsten
Ulf Wernberg har räknat ut vad som blir kvar till arrangören när alla avgifter är betalda. Av en startavgift på 200 kronor går 100 kronor bort i kostnad för domare och överdomare, ytterligare över 20 kronor i avgifter till distriktet och Equipe, och dessutom ska de placerade ha rosetter, plaketter och premier.
− Det innebär att arrangören i bästa fall får runt 20 kronor per start, vilket ska täcka alla övriga kostnader, för anläggning, underlag, dressyrstaket, traktor och underhåll av allt detta.
− Vinst på en dressyrtävling är bara att glömma. Är det någon mer än jag som tror att vi snart inte har några dressyrtävlingar?

Ifrågasätter Equipes ställning
Ulf Wernberg konstaterar att Ridsportförbundet och Equipe har påverkat kostnaderna negativt, Ridsportförbundet genom sitt krav på separata överdomare, Equipe genom den nya prissättningen på klubbarnas abonnemang när de köper IT-tjänsten för att hantera startlistor och resultat.
Han är förvånad över att Ridsportförbundet verkar ha givit Equipe fria händer att sätta sina egna priser.
− Jag skulle vilja veta om det bara är Equipe som har möjlighet att bygga upp ett IT-system baserat på Tävlingsdatabasen. I så fall har vi ett monopol här, säger Ulf Wernberg.

Svaret som Ulf Wernberg får när han pekar på alla kostnader, är att arrangörerna får höja startavgifterna. Men det svaret tycker han inte om.
− Vi vill hålla avgifterna på en rimlig nivå, för ryttarnas skull. Annars är det dags att fråga sig hur rika ryttarna måste vara för att tävla.
− Om vi inte vill att dressyrsporten ska dö ut så måste Svenska Ridsportförbundet gripa in och hjälpa till här.

Fakta: Ersättningar
• Ryttare betalar 10 kr i avgift till TDB vid varje anmälan av en häst till en tävling. Denna avgift läggs på av TDB och är inget som arrangörerna är inblandade i.
• 750 ridklubbar använder Equipes tävlingsdataprogram.
• Tidigare har dessa betalat 3 300 kr plus moms, d v s 4 125 kr.
• Från i år ändras avgiften till en grundavgift på 1 625,50 kr inkl moms.
• Dessutom tillkommer 4,85 kr plus moms per tävlingsstart, totalt 6,06 kr.
• En klubb med 1 000 tävlingsstarter per år betalar därmed 7 685 kronor i avgift till Equipe.

Vad säger förbundet?
”Vi har börjat arbeta med frågan, och vill ha fakta innan vi kommer med några lösningar”, säger Ridsportförbundets tävlingssektions ordförande Meta Persdotter om de vikande dressyrsiffrorna. Läs hela artikeln här.