Jenå visade tömkörning

Bo Jenå är förbundskapten för det svenska dressyrlandslaget, A-tränare i dressyr och Internationell fyrstjärnig dressyrdomare. Han är dessutom välkänd för sina stora kunskaper inom tömkörning. Till sin hjälp under clinicen hade han veterinären och klinikchefen Lotta Månsby. Hon är specialist i hästens sjukdomar, och gav den engagerade publiken en grundförståelse för hästryggens uppbyggnad och för de skador som kan drabba ryggkotpelaren.

Hästen har precis som människan sju halskotor. Fyra facettleder sitter i överkant och gör att hästen kan böja halsen väl sidledes och framåt-nedåt. Den har svårare att översträcka huvudet uppåt då facettlederna tar emot. Hästens bröstrygg innehåller 18 bröstkotor. Dessa har revbenen fästade och gör att bröstryggen är mindre böjlig. Hästens framben är fästa vid bogen med enbart muskulatur eftersom hästen inte har något nyckelben. Hästar med frambenssmärta får därför ofta spänd och öm muskulatur i hals och bog då dessa muskler avlastar frambenen.

Tornutskotten i manken lutar bakåt. Vid 15:e tornutskotten byter de riktning från att vara lutade bakåt till att successivt bli lutade framåt. Överridande tornutskott, så kallade kissing spines, uppträder därför oftast kring 15:e tornutskottet.

Hästen har sex ländkotor, med ganska korta tornutskott utan revben. Här fäster bakdelsmuskulaturen som utgör hästens motor. Korsbenet bakom ländkotorna fäster i bakbenen via korsleden, även kallad SI-leden. 
– Det är vanligt att ha problem med korsleden nuförtiden, säger Lotta Månsson.
– Många har röntgenförändringar här, men det är inte alltid lätt att säga om det verkligen orsakar hästen besvär. Korsleden behöver stärkas genom arbete, viket görs bäst från marken.

Magmusklerna ger en stabil bål och rygg hos hästen, precis som hos människorna. Mycket arbete med att stärka ryggen går alltså via en förstärkning av magmusklerna. Hos hästar med kissing spines är det viktigt att hullet hålls inom normala gränsvärden. Både feta och magra hästar har sämre förutsättningar att bli starka och friska. En häst som fungerar kan ändå ha tättliggande tornutskott vid röntgen. Först vid ändrad ridning, underlag och hantering kan ryggbesvären bli tydliga.

Dressyrhästar och fullblod har oftare symptom av kissing spines. Definitionen av kissing spines är att avståndet mellan tornutskotten är mindre än 4 mm. Sidledsrörelsen genom ryggen är störst i skritt och det är därför enklast att se ryggbesvären i skritt. I trav är ryggen mindre rörlig i sidled. I galopp är ryggen mer böjd i höjdled och framåt. Därför märks ryggproblemen mest i galopp och det är i galoppen som man har störst möjlighet att stärka ryggen. Ryggen böjs och sträcks i galoppen, vilket blir mer tydligt vid samling.

Problem i ländryggen blir väldigt tydligt i galopp. För hästar med problem i korsleden har de svårt att sära på bakbenen och galoppsprången kan bli lite jämfota.De överridande tornutskotten ligger omlott och ger problem att böja sig i sidorna för hästen. Hästar med tättliggande tornutskott vill inte välva ryggen i galoppen utan hoppar mera upp och ned med platt rygg. Ryggning är en rörelse som tvingar fram en vinkling i höften och stärker bakdelen. Extra effektiv blir ryggningen i uppförsbacke.
 
Bo Jenå öppnar med att jämför tömkörningen med 5/56 för hästen, alltså ett smörjmedel för muskler och leder. Genom att justera tömmar och position eller drivning kan man få en direkt effekt av träningen. För att få samma effekt från ryggen måste man vara en exceptionellt duktig ryttare. Använd helst en däckel i läder med många ringar och fästen, gärna med en bred gjord som gör det bekvämt för hästen. Pisk med kort snärt är att föredra och den skall helst vara ganska lätt. Gärna tömmar i läder. Inspänningen kan vara enkel eller dubbelsidig. Här är yttertygeln fäst i bettet via gjorden och innertygeln är fäst direkt i bettringen.

Förarens placering är viktig i förhållande till hästen. Går man framåt mot huvudet tappar hästen bjudning, går man mot bakdelen ökar man framåtdrivningen. På fyrkanten vill Bo se hästen och alla fyra benen och nacken. Hästen skall även kunna se Bo som placerar sig 1,5 pisklängder innanför inre bakbenet. Hästen skall följa yttertömmen. Traven skall inte vara stor och långsam utan lite korta snabba steg.

Första demohästen är en 13-årig dressyrhäst efter Rastell som är van vid tömkörning. Bo rekommenderar att börja med att jogga hästen med upprepade avsaktningar. Inga krav på speciell form i uppvärmningen. Ju högre utbildad häst, desto större muskelgrupper att värma upp. Anpassa arbetet efter hästen, en 3-åring kan vara jättetrött redan efter 20 minuters jobb.

När övergångarna mellan skritt och trav fungerar kan man avancera och göra halt. När föraren står still så står hästen oftast still. Hästen skall kunna stå still på spåret och vänta. I uppvärmningen är nästa steg galopp, bra att värma upp i galopp då det sätter igång många muskelgrupper. Jogga igång i galopp utan krav. De flesta hästar med normal trav travar bättre efter galoppen. Uppvärmningen tar ungefär 10 minuter i varje varv.

Veterinär Lotta Månsby konstaterar att hästen ofta slappnar av bättre och ofta kommer till arbete i muskulaturen i galoppen. Bo justerar inspänningen till en standardinspänning där innertömmen går via bettringen till mitten av däckeln. En häst med stram rygg som vill gå högt med huvudet spänns in lite lägre. En häst som vill gå lågt i framvikt spänner man in så högt som möjligt. Allt för att få en mer självbärig häst. Hjälpmedel på backen för vanligt gymnastikarbete kan vara cavaletti. För en vuxen häst är 5-6 bommar lagom, på yngre hästar räcker färre bommar. Avstånd på mitten på böjt spår är 110-120 cm mellan bommarna.

Här visade Bo några alternativa sätt att angripa cavaletti på volten; genom att börja med att skritta över alla bommar, sedan skritta in och trava ut och till sist trava rakt igenom.
– Hästar som inte rör en bom oavsett hur fel den kommer in är oftast hoppstammad, konstaterar Bo. Cavaletti är ett underskattat arbete, gärna cavaletti-arbete minst en gång i veckan, uppsuttet eller i töm.

Cavaletti på böjt spår ger starkare bålmuskulatur.

Publiken var delaktig i clinicen och ställde frågor om problem. Bo kom med förslag och lösningar.
– Om hästen lägger huvudet på sned, doppar ena örat och lägger nosen åt andra hållet. Kan en lösning vara att höja bettet på den sida där den doppar örat eller att motställa och lösgör hästen.
– Hästar som är ojämna på tygeln eller tömmen och lägger mer stöd i den ena än i den andra skall drivas fram i den tomma sidan för att få en jämnare drivning bakifrån och driv fram bjudning och stöd i den tomma mungipan.

– Andra elitidrottare planerar tävlingssäsongen efter sina viloperioder medan ryttare ofta planerar viloperioderna efter tävlingsperioden, kommenterade Bo en fråga om hur länge hästen behöver vila. 
– Unga hästar sluter inte sina tillväxtzoner så tidig som vi vill tro, varför vilan är jätteviktig, kompletterade Lotta.
– Träna därför samma muskler maximalt varannan dag. Längden på träningsperioden är individuellt men det tar 48 timmar för hästen att fylla på sina glykogendepåer efter att dessa tömts vid hårt arbete.

Vid en god grundkondition håller hästen konditionen bättre än människor. Bo rekommenderar 7-10 dagars vila efter hårt arbete. Ju äldre hästar med bra kondition kan röra sig mer än en ung häst. Bo rekommenderar minst 3-4 veckors sommarbete för hästar i 5-årsåldern. För yngre hästar 3-4 månaders bete.

En van häst kan arbetas i lösgörande sidvärtsrörelser.

Viktigt är att variera arbetet så att det blir konstruktivt istället för destruktivt, olika underlag är avgörande. Hästar kan till exempel reagera när de går utan benskydd på grus som kan sprätta upp lite på benen och göra den förskräckt. Backträning och varierat underlag. Lite trav på asfalt och mycket skritt på hårt underlag är konstruktivt.

Bos tömkörningssystem stammar från OS-medaljören Yngve Viebke som var beridare på Flyinge i mitten av 1900-talet. Samma system lärs fortfarande ut på Flyinge. Bo kommenterar och tipsar under tiden som han demonstrerar.
– Om hästen lägger mycket vikt på inner framben och minskar volten, håll ut hästen på volten med pisken. Variera storleken på volten. Pisken i innerhanden för att mota ut bogen eller i ytterhanden för framåtdrivning.

– Helt okej att låta hästen länga ut lite å kanske busa lite å sträcka på halsen för att ha lite skoj. Vi får inte låsa in hästen i en speciell form. 
– Långsam trav i svag öppna stärker upp hästen. Man skall kunna gå och hinna med hästen. Låt hästen jogga runt med lite lätt skänkelvikning och början till samlad trav framåt.
– Börja tömköra hästen med den mjuka sidan utåt för att redan från början få den att bjuda ut i den tomma sidan.

Bo börjar alltid med att tömköra en helt okänd häst i vänster varv eftersom hästarna är vana att ha människan på vänster sida. 
– Om hästen är lite het och ryttaren hindrar den från att rusa genom att bromsa, vill den oftast böja halsen till vänster. Den vänjer sig vid att korta vänstersidan och korta högersidan.

Från publiken kom en fråga om hästen vill gå bakom hand eller inte ta stöd. Bo redde ut begreppen.
– Bakom hand innebär att hästen inte bjuder ärligt och tar inte korrekt kontakt med bettet och inverkan från ryttaren eller kusken är felaktig. Om hästen knäpper av måste den drivas med pisken med eftergift på tömmen, eventuellt kompletterad av en uppresande ytter töm. Föraren måste visa hästen att det är okej att söka sig framåt.
– Bakom lodplan innebär att hästen har nosen bakom lodplanet och går i en kortare och djupare form än uppvisningsformen. Detta kan påverkas av exteriören. Hästen skall arbetas i den form där hästen behöver gå för tillfället. Att ibland rida hästen rund och låg och djup bakom lodplanet är okej i träningssyfte men aldrig bakom hand. Även på framridningen får man enligt FEI:s internationella reglemente rida tio minuter i rund och låg form sedan måste hästen vara fri i formen minst sju minuter innan formen får kortas igen.

Bo instruerar och underhåller medan han börjar jobba nästa häst. Vi får se en fälttävlanshäst med kissing spines som har påtagliga besvär med travtakten. 
– Jag har ännu inte träffat på en framhjulsdriven häst. Hästarna är bakhjulsdrivna och det gäller att få igång bakbenen.

Cavalettiarbete tränar magmusklerna och knästräckaren, vilket är bra jobb för hästar med problem med bakknäna. Även spänning i bogen kan tränas med cavaletti på böjt spår där hästen går ömsom i innerspår och ömsom i ytterspår ökar bogfriheten och stretchar bogmuskulaturen. Här kan man också variera tempot. Avstånden mellan bommarna kan varieras, bäst att börja i skritt på lite korta avstånd. Då får man en rörelse i steget som blir kortare och högre, som i en samlad skritt och så småningom piaff. Bra igångsättningsträning efter skada och stärkande för bakknäna. Antalet bommar kan ökas efter hand och övningen kan tränas på böjt eller rakt spår. När varannan cavalettibom är hög och varannan låg i volten är det smart att låta första och sista bommen vara hög inåt för att inte hästarna skall gena.

För rygghästar är det bra att hoppa lite studs på lina och hoppa små hinder vilket bygger styrka och smidighet. Med 3 till 3.5 meter mellan bommarna på volten blir det perfekt att galoppera över.
Bakdelsvändning på tömmenBo visar en stor variant på bakdelsvändning på tömmen med hästen vänd åt vänster och föraren snett bakom höger bakben. Som centrerad skänkelvikning på liten volt. Hästen skall följa yttertömmen och korsa över yttre benparet. Här kan man få lite bra tramp i bakbenen med lite början till samlande tramp. 

Veterinär Lotta Månsson kompletterar Bos instruktioner med lite anatomi.
– Nackbandet är det ligament som löper från nacken längs ryggen över varje tornutskott till korsryggen. Hästen kan inte böja på nacken utan att påverka hela ryggen. Avståndet mellan tornutskotten blir som störst när hästen går låg-djup-rund.
–  Om hästen blir för kort i nacken kan man sätta yttertömmen högt och innertömmen direkt i bettet, tipsade Bo.
– Det är sällan en häst efter Quite Easy är slö, kommenterar Bo nästa häst, som är en pigg och rörlig 4-åring. Här fick vi se ett vägvinnande steg med bra rörelseomfång, spänstig trav och fin kontakt.
Bo anpassade inspänningen till den unga orutinerade hästen. Innertömmen löper här från gjorden genom bettet till handen. Yttertömmen genom gjorden till bettet. Viktigt att den orutinerade hästen bara kliver på framåt i balans och slappnar av. Formen är inte så viktig här. Bo håller hästen snett framför sig.

Frågorna från publiken rörde olika aspekter av formen och rörelserna. Hur lär jag ut sidvärtsrörelse? Framåtdrivning, förhållning, lämna öppet åt sidan. Eftergift när hästen går åt sidan. Hur reagerar hästen på samling? Ser den ut som en Monark damcykel och blir låg på mitten så blir ingen glad. Men den här hästen reagerade fint och tecknar för tramp när Bosse duttar lite på korset med spöet.
– Samling på en 5-åring kan hjälpa hästen att bli mer elastisk och schvungfull i traven och för att de inte skall slå sig fria i galoppfattningarna. Detta kan avhjälpas på tömmen. Ingen samling på en 3- eller 4-åring.

Hästar med ryggproblem har som Lotta konstaterade tidigare ofta svårt med galoppen. Nästa häst till rakning har både kissing spines och blödningar i ligamenten. Ägaren som själv är veterinär berättar att hästen inte kunde galoppera när den reds in.
Lotta inflikar att en engelsk undersökning om bakbenshältor visat att en häst som är halt på höger bakben tippar ofta sin ryttare till höger. Hästen sänker den sida den har ont i och parerar smärtan genom att spänna upp muskulaturen i ländryggen. Det är vårt att se vilket ben som bakhalta hästar är halta på. När den sätter ner det onda bakbenet sänker den ofta halsen för att tippa vikten framåt och avlasta bakbenet. Men spänd länd kan också bero på träningsvärk.

Även hästar med problem med bakbenen kan ha svårt att hålla sin galopp eftersom de inte riktigt klarar av att böja in inre bakbenet under sig i galopp på volt. Detta gäller även unghästar. I vänster galopp är höger ytter bakben det påskjutande bakbenet. Vänster inner bakben bär upp mest vikt.
En publikfråga kom upp angående att tömköra med svanskappa.
– Svanskappan kan vara bra för att hålla däckeln på plats så hästen kan arbeta fritt med sina bogar, tycker Bo. Den kan även användas på sadeln temporärt om sadeln passar sådär.
 
Lotta förordar att vänja hästen vid ojämnt underlag.
– Alla små ligament som skall tåla lite rörelse i sidled måste tränas på lite knaggligt underlag i skritt. Hästar som bara går på plant och fint underlag blir stelare i lederna och får lättare skador och blödningar vid en liten vridning. Bo poängterar att det är bra att skritta ute på både ojämnt och kuperat underlag för att förbättra skrittkvaliteten och delar med sig av fler tips för skrittarbetet.
– Nedförsbackar ger naturligt undersatta bakben. I svaga nedförsbackar kan man till och med träna lite piaff och få hjälp av undersatta bakben.
– Hästar med lite passartad skritt kan skritta över bommar eller skritta på ojämnt underlag ute eller lite sidvärts på bana.

Demohästen visar tydligt att hon inte vill gå sidvärts på tömmen och Bo fick visa sitt tålamod och sin övertalningsförmåga.  När hästen gav med sig blir bakbenen mycket bättre, med lite mer böjning och undersatta. 

En rutinerad 21-årig dressyrhäst efter Granit är dagens sista häst i tömmen. Fuxen fick diagnosen spatt, kissing spines och sammanväxta halskotor redan som 8-åring. Ryttarinnan berättade att hon rider ungefär två dagar i veckan och tömkör övriga dagar. Här fick Bo möjlighet att visa lite mer avancerade lösgörande och samlande övningar. Här användes en inspänning med båda tömmar via däckeln till bettet som kan användas på en rutinerad häst för att kunna byta varv problemfritt.

Efter uppvärmningen visade Bo en både samlande och lösgörande övning på rakt spår. Övningen börjar med en volt tillbaka följt av skänkelvikning längs väggen på långsidan, följt av en framdelsvändning i hörnet och långsidan tillbaka i exempelvis trav och öppna. Övningen kombinerade ömsom lösgörande och samlande arbete. Lotta bidrog med veterinärtips om sidvärtsrörelser, som gör att hästen måste ta stora kliv åt sidan. Den använder då muskler som både för ut och för in benen ifrån kroppen. Exempel på sidvärtsrörelser är skänkelvikning och framdelsvändning. Det är mycket lösgörande men bör göras i skritt, speciellt för hästar med svaga bakknän. Problemhästar har det ofta jobbigt med sidvärts rörelser i trav.
Bo använder en del framdelsvändningar för att lösgöra, de är då ganska stora, åtminstone en meter i diameter. Dessutom är rörelsen kolossalt avslöjande för om ryttaren kan koordinera sin hjälper eftersom hjälperna är ömsom framåtdrivande ömsom sidvärts.

I Tyskland rider man bogen före istället för skänkelvikning, för att få kontroll på inre bakbenet. 
– Öppna stärker och ger smidighet och rakriktar hästarna och ger kontroll av både hästens inre och yttre sida.
Dagens sista demonstrationsobjekt tar sig an uppgiften med entusiasm och visade både piaff och passage på tömmen.
– De hästar som lär sig samlingen och trampet på töm har sällan problem med övergångarna piaff-passage. De har styrkan och är vana vid att samla och gå fram och tillbaka och tycker inte att det är något konstigt.

Bo undviker vanligen att gå bakom hästarna. Den sista hästen är så skolad att föraren skulle kunna gå bakom. Men vanligtvis vill Bo se hur benen beter sig och att hästen skall se honom och känna sig trygg, därför är han alltid vid sidan av hästen.
– När hästen är trött eller spänd lär den sig inget nytt. Den måste vara alert och tycka att det är kul för att kunna lära sig nya saker.
Dagens sista och äldsta häst på banan bevisade mer än väl denna tes genom att till publikens förtjusning visa sin fina piaff även när Bo inte bad om det.

Camilla Assarsson