Glädje hos ridklubb efter ett halvt års kamp mot smittan

År 2015 drabbades Trosa Ridsällskap hårt av kvarka. Utbrottet lärde dem mycket om smittskydd och sedan dess har man varit extra noga med rutinerna, speciellt vid ankomst av nya hästar. 

När två hästar kom från Irland i oktober 2025 var det därför naturligt att sätta dem i obligatorisk karantän. De placerades i en lösdrift ett par kilometer bort från ridskolan och efter ett par dagar blev den ena hästen snorig och hängig. Efter provtagning bekräftades det att hästen hade kvarka och efter ytterligare ett par dagar var även den andra hästen sjuk. 

– Eftersom vi hade följt smittskyddsrutinerna så var vi inte rädda för att få in smittan på anläggningen, men det har krävt mycket av oss under den här perioden, säger ridskolechef Disa Johannesson.

Bar fortfarande på smitta utan symptom

Efter två veckor i karantän var de båda hästarna symptomfria och hos ridklubben började man räkna ner dagarna tills de skulle få komma hem. När nya prov togs visade det sig att hästarna fortfarande hade kvarka, även om de var symptomfria. 

– Eftersom vi har valt att provta de hästar som varit sjuka för att kunna friskförklara dem så har det tagit lång tid och varit mycket kostsamt. Om vi inte hade tagit prov och bara hade väntat ut den rekommenderade tiden efter senaste symptom så hade vi tagit hem dem till anläggningen mycket tidigare och då kanske fler hästar hade blivit sjuka, säger Disa.

”Glada och lättade”

Efter tre årstider och 168 dagar i karantän är man nu redo att ta hem hästarna till anläggningen igen för att så småningom lotsa in dem i verksamheten. Ridklubben har även valt att vaccinera alla ridskolehästar mot kvarka. 

– Det känns fantastiskt, vi är så glada och lättade. Hästarna ska snart plockas hem och kommer att stå i de karantänboxar som vi har på anläggningen. Även om de är friska så är det mycket nytt för dem som de nu ska vänja sig vid, säger Disa.

Hon menar att provtagning har varit nyckeln för att de ska kunna ta hem hästarna på ett tryggt sätt. 

– Vi har tagit flera prov som visat negativt, bara för att vara på den säkra sidan innan hästarna kommer hem. Nu känns de pigga och fräscha. Jag skulle därför vilja säga att inte bara gå på rekommendationen om isolering efter att hästarna är symptomfria, utan att även provta för att friskförklara för att vara på den säkra sidan.

Vilka är dina bästa smittskyddsråd?

– Se till att ha en bra smittskyddsplan redo. Det är en fördel om man kan utse personer som har ett huvudansvar för de sjuka hästarna. Det krävs ett otroligt engagemang och är extremt kostsamt att avsätta personal för att enbart ta hand om sjuka hästar. Därför är vi extra glada över de frivilliga vi haft som tagit hand om den dagliga skötseln för dem. Det är kostsamt och tidskrävande med smittskyddsarbete – men det kan bli ännu mer kostsamt och tidskrävande om man inte tar tag i det, säger Disa.

Eldsjälar hjälpte till

Det har främst varit de engagerade medlemmarna Linda Tommila och Madelene Stenberg som haft det huvudsakliga ansvaret för de sjuka hästarna. Det har varit en vinter fylld av oro, provtagning, klädbyten, desinficering, handsprit, behandlingar och ett evigt släpande av vattendunkar. 

– Det har självklart inte varit så kul när man stått där i snö och regn, men någonstans bestämmer man sig för att bara göra det och så blir det gjort, säger Linda Tommila och fortsätter: 

– Hästarna måste tas omhand och vi har fokuserat på att hitta lösningar. Vi har valt att jobba ”by the book” för att inte riskera att smittan skulle hamna på anläggningen. Jag vill även hylla vår veterinär som varit fantastisk i allt det här.

Läs mer om kvarka hos SVA.