Gregory Whatelet: ”Drömhästen står redan i mitt stall”

Det är nu tolv år sedan som dörren till de stora möjligheterna inom hoppsporten öppnades för belgaren Gregory Wathelet. Den ukrainske affärsmannen Alexander Onyschenko erbjöd honom både hästar och en plats i det nationslag han planerade att bygga upp – om han bytte nationalitet. Gregory bestämde sig för att ta chansen och blev ukrainsk medborgare 2005.

Vid VM i Aachen 2006 kom det ukrainska laget fyra och Gregory red även i laget vid EM i Mannheim året därpå.
– Tiden med Onyschenko gav mig möjlighet att rida på internationell toppnivå med riktigt bra hästar, samtidigt som jag fick en ekonomiskt tryggad tillvaro, förklarar Gregory Wathelet.

Under 2007 började det gå allt sämre ekonomiskt för den ukrainske lagsponsorn. Hästar såldes och olika utredningar startade som Gregory inte ville bli indragen i. Onyschenko anklagades bland annat för ekobrott och korruption.
– Jag saknade hela tiden att få rida för Belgien, så jag valde att återta mitt belgiska medborgarskap.

Bäste vän med Philippe Guerdat

Under tiden i det ukrainska laget träffade Gregory schweizaren Philippe Guerdat, som hade anställts som coach. Mellan dem utvecklades en vänskap som har växt sig starkare år för år.
– Philippe har betytt oerhört mycket för mig och är min bäste vän. Jag ser honom nästan som en andra pappa, säger Gregory.

Under intervjun framtonar Gregory Wathelet allt mer som en lågmäld och ödmjuk person, som har stora likheter med Rolf-Göran Bengtsson. Båda har startat med  tomma händer och båda red i början av sina karriärer fler hästar än man egentligen kan och hinner på en dag. Kanske är det också därför som dessa båda ryttare trivs tillsammans. Rolf-Göran brukar då och då hjälpa sin belgiska kollega med lite coachning och tips.
– Rolf har blivit en av mina bästa vänner och är en ryttare jag verkligen ser upp till och gärna rådfrågar.

Under årens lopp har Gregory Wathelet hittat ett system kring hur han vill arbeta med sina hästar och hästägare.
– Jag älskar att rida, men trivs inte med att att göra PR för mig själv för att få häst­ägare att vilja satsa på mig. I stället vill jag bygga min verksamhet på långsiktighet och förtroende, där jag kan ta fram unga hästar.

Han anser att det utvecklar en större ömsesidig tilltro mellan honom själv, hästägare och sponsorer.
– Det är inte alls lika intressant för mig när hästägare kommer med en häst de vill att jag ska hoppa under en kortare tid, för att de sedan ska kunna sälja den med största möjliga vinst.

Föredrar kloka hästar

Vilken typ av hästar föredrar då Gregory Wathelet om han får välja?
– ”The good ones”, svarar han snabbt med glimten i ögat, och berättar att han gillar försiktiga hästar som är kloka och läraktiga på hinder.

En bra häst behöver en bra ryttare, vilka anser du vara dina starkaste sidor som ryttare?
– Jag är beredd att arbeta hårt för att nå mina mål. Sedan är jag ganska tyst och stillsam som person, vilket nog ibland kan vara en fördel, svarar han efter en lång tankepaus.

Om du får välja en häst  som du skulle vilja ha i ditt stall – vilken skulle det bli?
– Den hästen står redan i mitt stall och heter Forlap (belgiskt varmblod, f -05 e Querlybet Hero-Heartbreaker). Måste jag välja en häst som jag inte redan har, så får det bli Milton. Det var en fantastisk häst med en lika enastående ryttare i John Whitaker.

Så här började det

Sagan Whatelet

Gregory Wathelet föddes i en lantbrukarfamilj. Föräldrarna hade mycket begränsade ekonomiska möjligheter att stötta sonens ryttarkarriär.
Inga hästar fanns på gården till en början. 

Så småningom köptes en billig ponny in, som senare byttes mot hästar som inte heller var särskilt dyra. 
Det blev en del tävlande under skolåren, men Gregory var inte helt övertygad om att han ville arbeta med hästar. Han började i stället att läsa på universitet. Efter ett halvårs studier kände han att det inte fungerade att kombinera läsandet med ridningen. 19 år gammal hoppade han av skolan för att satsa på hästar fullt ut.

Ett bekymmer fanns dock. Gregorys stall hade inte tillräcklig kapacitet att kunna ta emot hästar för träning. 
Lösningen blev att många av de hästar som han tränade och tävlade fick stå kvar hos sina ägare. I stället körde den unge belgaren miltals med sin bil och red hästarna där de stod uppstallade. Med runt 35 hästar i träning blev det många timmar och kilometer.

Slitet och mödan gav snart utdelning. Som 20-åring vann han det belgiska championatet för 7-åriga hästar. Året därpå blev det allt fler internationella tävlingar och Gregory avancerade till belgisk mästare för young riders, och fick rida i det belgiska laget vid YREM i Spanien. 

Med stor fingertoppskänsla plockade han under de kommande åren fram ett flertal unghästar till nationella championat i Frankrike och Belgien. En av dem var en 6-åring som dessutom vann unghäst-VM.