Man har den senaste tiden diskuterat svart arbetskraft och arbetsmiljön inom landets ridverksamheter. Men den grå arbetskraften som många av landets praktikanter utgör har inte diskuterats lika mycket.
Undrar därför om rektorerna på landets ridgymnasier gör rätt i att låta eleverna få göra praktik på verksamheter där man inte följer Arbetsmiljölagen, inte bedriver ett Systematiskt arbetsmiljöarbete eller har en fungerande tillbuds och olycksfallshantering?
Inom många hästverksamheter räknar man dessutom med det tillskott av arbetskraft praktikanterna utgör. Det betyder för många hästverksamheter att man slipper anställa eller söka förstärkning när den egna pesonalen sjukanmäler sig. Praktikanterna räddar verksamheten. Är det ingen som börjar undra när en verksamhet med närmare 50 hästar har många praktikanter men knappt några anställda?
Vad säger föräldrarna till eleverna om det här? Skall inte en Rektor med säkerhet intyga sig själv om att en verksamhet följer arbetsmiljölagen innan hon/han skickar iväg elever dit för praktik?
Inte många verkar veta om att enligt arbetsmiljölagen är en praktikant jämnställd med en arbetstagare. Så en olycka med en anställd eller praktikant på en verksamhet skall i princip anmälas som en ”Arbetsplatsolycka med misstanke om arbetsmiljöbrott”. Istället blir olyckorna oftast anmälda som hästolyckor utan misstanke om brott…
Vad för arbetsmiljö vill vi att praktikanterna skall möta på sin väg ut i arbetslivet?
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på