Då var det tisdag igen och dags för ytterligare en blogg. Sedan förra tisdagen har det varit tävling i Flyinge och ATG Riders League. Fem hästar tävlade under torsdag-söndag. Och i detta blogginlägg tänkte jag skriva lite hur det gick och hur hästarna kändes. På min Instagram SEEN Sporthorses kommer jag publicera några filmer från veckan så de som vill kan gå in och kolla där.
På torsdag vid lunch startade Jambalaya och LMG’s Zyprexa en 135 cm klass som var kval till lördagens ATG-final med heat. Jambalaya har känts väldigt fin på sistone och speciellt efter att jag nu börjat träna för Jens Fredricson, Jens red även Nisse som vi kallar honom innan mig så han känner honom väl. Han var felfri och kvalade vidare till finalen.
LMG’s Zyprexa eller Zizzi som vi kallar henne var som vanligt väldigt pigg och tyvärr fungerade inte styrningen riktigt på ett hinder så ett nedslag fick vi med oss. På sistone har hon varit i fantastisk form så jag valde att ta henne i lördagens final istället. Man har nämligen möjlighet att byta häst om man gör det senast en halvtimme efter klassens slut.
Under torsdagen startade även Love (Diarado’s Love) i stora ATG-kvalet i 145 cm. Tyvärr var han väldigt spänd och resultatet blev inte riktigt som vi ville. För några veckor sedan hoppade jag och Love senior-SM i Grevagården och där gjorde jag en miss och Love slog sig lite och blev nog lite rädd. Dagen efter startade jag en mindre klass och han hoppade fint och avspänt och på träning hemma den senaste tiden har han känts riktigt fin och varit i bra form.
Ser man Love kanske man inte tror att denna stora kille är speciellt känslig av sig, men han är nog faktiskt den mest känsliga häst jag ridit. Han är till synes stor och åt det långsammare, men jag rider honom med otroligt små och lätta hjälper och han blir lätt väldigt introvert.
I torsdags blev han tyvärr väldigt introvert och då är det bara att gå ner i klass och bilda förtroende, vilket vi gjorde. På lördagen hoppade vi en 135 cm klass, vilken han var så fin i och placerade sig även som sexa. Jag kände fortfarande en viss spänning så nu en tid framåt tar vi det lite lugnt och bygger förtroende och Love får tycka att allt är enkelt. Min älskade vita springare som lär mig så otroligt mycket.
För att återgå till torsdagen så avslutades den med att Uno (One Aventador) hoppade fint och enkelt runt en 135 cm klass och blev sjundeplacerad. Kändes piggt precis som det brukar.
Fredagen började med att Jambalaya hoppade fint runt i ännu en 135 cm klass och blev sjätteplacerad medan Uno startade en 145 cm klass på kvällen. Han kändes otroligt fin på framhoppningen och även de fyra första sprången på banan, men sen var tydligen något i hörnan livsfarligt så vi fick ett fel där.
Uno är ingen kille som är van vid att riva direkt så han blev lite väl försiktig efteråt. Men vi har väldigt stort förtroende för varandra så vi hoppade vidare och fick bara med oss sista bommen, är så glad över att Uno vågar och vill hoppa vidare även fast han fått ett fel tidigt. Det är något han inte riktigt ville för så länge sedan. Bästa Uno som har en fantastisk framtid framför sig som vi jobbar emot.
Min nya kompis Higuain (Higge) hoppade även runt en 125 cm klass felfritt med placering, vi lär känna varandra och känslan är maaagisk!!
På lördagen var det dags för Zizzis heatklass och där fick vi till en av våra absolut bästa rundor tillsammans som räckte till en andraplats i heatet, fjärdeplats totalt och en plats i kvällens winning round.
Så på kvällen var det dags för omhoppning. Lite väl övertaggade på det var vi så det fick bli en volt och att hejda oss och börja om. Sånt som händer och som vi även det lär oss av. Dock fick vi flera fina poäng med oss inför ATG-finalen i Scandinavium som jag förhoppningsvis kvalar till, så det var otroligt kul.
Söndagen hoppade Higge ännu en klass, debut i 130 cm för oss tillsammans och det blev en felfri runda även där och en fin sjätteplacering. Lite mer om Higge, han är en 10-årig valack efter Zambesi-Carthago och har tidigare tävlat 145 cm med Niklas Jonsson samt upp till 135 cm med hans ägare Moa Behrens.
Han är en riktig professor, kan allt och är fantastisk att både rida samt ha att göra med. Jag är så tacksam över att få ha honom i mitt stall och är spänd inför vår framtid tillsammans på banorna.
Sammanfattningen av tävlingen blir att:
- Jag har fantastiska hästar
- Jag har ovärderliga medhjälpare som stod ut i kylan
- Jag fick många fina placeringar och fina rundor jag tar med mig
- Jag fick några ”dalar” som jag lär mig av och som jag kommer starkare upp ifrån
- Jag är sjukt taggad inför nästa år och dess tävlingar, utmaningar och framgångar
Avslutar dagens blogg med ett citat ”motgångar får vissa människor att bryta ihop, andra att överträffa sig själva” som någon vis människa sagt.
Vi hörs nästa tisdag!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på