Allt hoppas vi, allt uthärdar vi

Hästmänniskan är som kärleken i första Korinthierbrevet: allt bär vi, allt tror vi, allt hoppas vi, allt uthärdar vi.

Denna vår, som alla vårar, föds det föl utan problem, som friska skuttar omkring runt sina välmående mammor. Men föl dör också, ston dör, det inträffar svåra komplikationer. En uppfödarvän har tre dräktiga ston men får inte ett enda levande föl. Det skär i hjärtat av alla tragedier som inträffar. Ändå hoppas vi, tror vi, uthärdar vi.

Det skär i hjärtat av alla tragedier som inträffar. Ändå hoppas vi, tror vi, uthärdar vi.

Tredje försöket

Själv går jag in på tredje årets försök att bli uppfödare och håller tummarna för att det äntligen ska bli åtminstone en ordentligt brunst och helst inte i november. Det kunde ju vara en början. Första året började vi för sent. Andra året blev det behandling av streptokocker. I år var det den blivande uppfödarens mage som ställde till det – jag fick magsjuka och missade första brunsten! Kanske blir det ändå i år?

Sedan räcker det ju inte med en brunst. Det ska ta sig, det ska hålla, det ska födas ett levande föl och det ska växa upp. Ändå hoppas vi, tror vi.

Vi spontanköper en ponny till dottern och tänker att med våra måttliga förväntningar ska den bli en trevlig kompis att rida ut i skogen på, hoppa små banor, rida lite dressyr. Men snart kommer längtan efter felfria rundor och rosetter och barnet kämpar och sliter trots stopp i varje klass. Så har hon plötsligt blivit en hästmänniska – allt bär hon, allt tror hon, allt hoppas hon, allt uthärdar hon.

Varje dag är hon där, leder, masserar, skrittar i timme efter timme. Allt bär hon, allt hoppas hon.

Tipsa gärna

En väns häst blir skadad och utdömd. Hon ger sig inte, tar ut en ny veterinär och får ett långsamt och omständligt rehabiliteringsprogram som kommer att pågå i över ett år. Varje dag är hon där, leder, masserar, skrittar i timme efter timme. Allt bär hon, allt hoppas hon.

Själv fortsätter jag att tro och hoppas – och tar tacksamt emot tips och knep för att få det att ta sig till slut!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2023.