Catharina Hansson: ”Är vi redo att vrida på hästvärlden?”

Vi tror att vi känner våra hästar. Vi ser när de är glada, vet vad de gillar för godis, och kan känna på steget om något är fel. Men tänk om vi inte vet alls? Tänk om vi bara har börjat skrapa på ytan – och att det mest radikala vi kan göra i sommar är att ställa nya, ovana frågor?

Jag intervjuar filosofen Jonna Bornemark medan hon är ute på promenad med sin häst Kaja. Ja, promenad, med lös häst i skogen. Samtalet rör vid sådant som skaver i hästvärlden: blå tungor, rädsla för förändring, system som är svåra att lämna och ändå svårare att påverka. Men framför allt påminner hon mig om att vi kan välja att se världen, och våra hästar, från en annan vinkel. Det handlar inte om att kasta allt över ända. Bara att, som hon säger: vrida.

Jag tycker om det ordet. Vrida. Det är inte samma sak som att bryta. Det betyder inte att kasta bort allt vi kan och vet. Men det antyder att vi kan vrida tygeln, blicken, vanan – en liten bit åt ett annat håll. Och se vad som händer då.

Jag tänker på hur svårt det kan vara att hinna ställa alla frågor till hästen när man kommer hem och allt ska göras – mocka, vattna, fodra, rykta, sadla. Rutinerna går på autopilot. Ibland börjar man inte kommunicera med hästen på riktigt förrän man satt sig i sadeln. Hur ofta har jag egentligen ställt frågan: ”Vill du det här just nu?” Och ännu mer: hur har jag tagit emot svaret? 

När Jonna Bornemark beskriver sin samvaro med mörtar vid en brygga, eller låter sin häst gå lös i skogen, låter det kanske flummigt. Men också spännande! I en tid där mycket i ridsporten kretsar kring prestation kontra en aggressiv debatt är det kanske just det vi behöver mer av: närhet, stillhet och att lyssna mer än vi inverkar. Både vi från sporten och de som är emot den.

Den här sommaren tänker jag försöka vrida lite. Inte nödvändigtvis på allt, men på något. Ställa en extra fråga. Stanna till en minut längre. Ta mer tid att bara vara med min lilla flock. Se vad som händer mellan mig och hästarna. Inte bara i ridningen, utan i kroppen, i mötet, i gruppen. 

Bli lite mer som hästarna, lite mer lyhörd, lyssna och bara vara  här och nu. Släppa prestation och stress och bygga bättre och starkare band med dem.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2025.